måndag 22 december 2008

God Jul

Nu tar jag bloggledigt ett tag, jag har fått stränga order av min man att skifta fokus och ägna mig mindre åt jobbet när jag är ledig så det innebär också att bloggen får jullov.

Jag vill också be er lyssna på den absolut bästa jullåt som finns i den lite modernare genren i alla fall.

God Jul

önskar

Lenox

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 21 december 2008

Om att ta efter


foto: prima vera

Ett av de barn jag hade förut lekte ofta att hon var mamma, hon gick snabbt omkring och klädde på sina barn, hyschade åt dem och skrev saker på lappar, sa "men gumman, nu får du vara tyst lite"och varje gång gick hon omkring med ena axeln uppdragen mot örat och huvudet lutat i en konstig vinkel, pratandes för sig själv, mellan hyschandet.

Ett annat barn gick omkring likadant, samtidigt som han förde armen fram och tillbaka runt omkring sig, snabbt, snabbt. Ibland gick han runt en möblel och förde armen fram och tillbaka i lite kortare drag. Han dammsög och pratade i telefonen samtidigt.

Barn plockar snabbt upp gester och ord från oss vuxna, från TV eller reklam, och svär vi så lär barn sig just de orden snabbt som tusan. Barn får också sina värderingar från vuxna. Har de åsikter om att det är konstigt med två pappor så är det från vuxna det kommer.

Vi vuxna tror att vi är så lågmälda och pratar så tyst, Att barnen inte hör vad vi säger, men det gör de. De ser nästan vad man säger om du gör en min, byter språk, gör en gest eller himlar med ögonen, barn är fantastiska på att läsa av oss vuxna och ta till sig våra manér och värderingar. De citerar ibland ordagrant vad de hört hemma vid middagsbordet. Ibland häpnar man, ibland ler man inombords och försöker glömma snabbt. Ibland blir det något man måste fråga föräldrarna om, som chockade stammar fram att de inte förstår hur barnet kan ha hört eller förstått vad de pratat om. Det kan bli svåra situationer, ibland.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 18 december 2008

Om förskollärarkarriären


foto: christgr

Ibland funderar jag över vad jag ska göra sedan, när jag har jobbat färdigt som förskollärare. Inte så att jag redan tröttnat men jag är ganska säker på att jag kommer att söka mig vidare någon gång i livet, men jag vet faktiskt inte vad jag skulle kunna arbeta med sedan.

Jag känner ibland att min utbildning är smalt inriktad eller kanske att arbetsgivare inte begriper vilka förmågor vi utvecklar, vi som arbetar i förskolan. Att de inte ser att vi som arbetar i förskolan många gånger är otroligt mångfacetterade och slipar våra färdigheter inom så många olika områden att vi borde vara en tillgång i stället för någon man stämplar som "lekfjant".

Så nu under kvällen när jag kikar igenom mitt CV, och uppdaterar det lite grand funderar jag på om jag inte bör skriva att jag är:

" en flexibel och kreativ lösningsinriktad problemlösare, van att fatta snabba beslut. utvecklat en simultankapacitet värdig en bläckfisk. Van att hålla i möten och bemöta kritik. Utbildad att bemöta människor i krissituationer och att delta och vara samtalsledare i svåra samtal. Van att arbeta i team där alla bidrar med ideer och lösningar. Van att leda grupper med olika förmågor och individer där syftet har varit att få alla att skina som diamanter , samt att se till att det finns ett gott arbetsklimat i gruppen"

Men jag tror inte det lönar sig, jag tror att när en arbetsgivare får reda på att jag "bara" är en förskollärare så har de redan en uppfattning om vem jag är i alla fall så vad tjänar det till?

tisdag 16 december 2008

Om julglädje


foto: stadsmissionen

Jag blir lite vemodig så här års. Jag har inget emot julen och jag har inget emot firandet men det känns dubbelt. Det är som att det ligger en hinna över firandet och att glädjen ibland fastnar i halsen när jag tänker och funderar på hur barnen har det under långledigheten. Jag kan inte låta bli att önska att julen ska ta slut fort och att vardagen med många vuxna som orkar och klarar av att bry sig drar i gång som vanligt för de här barnen.

För hur det än är med julen, glädjens och ljusets högtid och blablabla, så är julen faktiskt skit för många barn, och det känns inte alltid roligt att skicka hem dem för 14 dagars ledigt dagen före doppareda'n.

ge en kram eller
köp julklappar som gör skillnad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

torsdag 11 december 2008

Om kattungarna




Mina små fina katter som mjauar på avdelningen. De är så fina när de går med röda hatten och kör buss en stund. Eller när de får syn på sig själva i spegeln och kommer på igen att de har fått en kattnos ditmålad. Då tar de på glaset till spegeln, sedan på sin egen näsa, och så ler de. Efter en stund slutar de stirra och går vidare.

Den här gången hittar ena katten en "bebis" som ligger ensam på golvet. Bebisen plockas upp, trycks ner i ett kuddfodral, blir pussad och nerstoppad i stafliets målarlåda som allt som oftast tjänstgör som säng.
- Mamma handla nu, komme snart! säger katten, vinkar och går tills hon får syn på en till katt.
-Du åsså katt! utbrister hon och kramar kompisen. Sedan skarattar de och bygger medmin kollega en stund innan de går tillbaka till spegeln och sjunger "här kommer pippi långstrump" allt vad de orkar.

Och jag kan inte låta bli att stå där och få värk i hela bröstet av ömhet för katterna, för det är så där med småkatter som man har på sin avdelning, det finns inget finare, än just de katterna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag 7 december 2008

Om förskoletider


foto: Lars Sundström

Många gånger när jag talar med kollegor runt om i landet upplever jag det som att de tycks vilja att barnen skall vara på förskolan så lite som möjligt. De är "pinnaräta" vad gäller föräldrarnas arbetstider och barnens förskoletider. Börjar föräldern arbeta kl 13 på dagen så skall barnet också börja förskolan kl 12, tidigast. Eller om föräldern arbetar nätter och har en arbetsfri vecka på grund av helgarbete, då ska barnet också vara ledigt! För att inte tala om sjukskrivna föräldrar eller de som studerar! De borde minsann hålla sina barn hemma!

Detta gör mig fundersam av flera anledningar. Dels funderar jag över signalerna man sänder till föräldrarna, men också det man signalerar till barnen. Min erfarenhet är nämligen att många barn har svårt att komma igång med dagen på förskolan om de kommer mycket senare än de andra. Barnen har redan hunnit gruppera sig och hitta sina kompisar "för dagen" lekarna och dagens strukturer har börjat och halva dagen har redan gått med tanke på att många förskolor öppnar redan 6.30.

Det är oftast på förmiddagarna man arbetar med grupper och redan kl 13 börjar en del barn gå hem, på en del ställen redan 11.30 (eftersom de är sk. 15 timmarsbarn med fem-dagarsvecka!?) och då hinner en del barn som går i samma grupp aldrig träffas, och vad händer med gruppdynamiken då?

Hos oss har vi också föräldrar som börjar senare på dagen, och som har arbeten där de börjar ojämna tider eller där de har uppehåll på en vecka, men vi ber föräldrarna att ha barnen hos oss ändå, åtminstonne mellan 9-14, 3-4 dagar i veckan, det är viktigt för barnen att få någon form av kontinuitet och rutin, och de får inte dessa barn så lätt om de ska följa föräldrars ibland konstiga schema.

Nu säger jag inte att det aldrig fungerar för barn att ha olika tider, för det gör det, men någon form av kontinuitet är ofta viktig för många barn. Och jag ser det som snudd på självklart att barn som skall vistas i förskolan behöver få vara där för att kunna tycka att det är roligt och för att få trygghet med oss som arbetar där och med kompisar, det kan man inte arbeta på hemma med pappa eller mamma.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördag 6 december 2008

Om lucia



Det är lucia snart och vi sjunger med barnen, dels sånger de redan kan men också några mer jul och luciabetonade sånger. Det vankas luciafirande med föräldrar och även om vi inte har ett regelrätt luciatåg med våra knytten så vill vi ge dem någon form av uppfattning om vad det innebär i alla fall.

Härom dagen satt vi tillsammans och åt klementiner när det slog mig att de allra flesta nog inte har sett ett luciatåg ens och att de andra inte kan komma ihåg, så hur ska de förstå vad som händer då när man sjunger sankta lucia, eller pepparkaksgubbarna? Och är det viktigt ens att förstå?

Jag har i alla fall tvingat mina kollegor att leta fram sina luciakronor så ska vi vara luciatåg för barnen på måndag, så att de får en liten glimt av vad det är. Vi kan ju leka lucia menar jag. Jag provade lite i torsdags men kände mig mest som Findus när han klev omkring i sitt örngott.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

onsdag 3 december 2008

Om pyssel




Jag är inte så förtjust i pyssel. Jag menar själva ordet, och jag menar det som ofta förknippas med pyssel. Söta flickor som fingerfärdigt och flinkt klipper ut tomtar och granar, som viker julgranskarameller, som pillar ut de allra vackraste av paljetter eller bokmärken. Jag blir snudd på matt när jag tänker på det för det innebär någonstans ofta att vuxna gjort mallar som barnen förväntas följa, att de inte klarar av det, att den vuxne gör det åt barnet i stället.

Det innebär ofta listor på vilka som gjort granar och vilka som gjort änglar, att det har köpts in material särskillt för julpyssel eller påskpyssel, "EN plastnäbb till varje barn eller EN ljushållare till varje barn!" Några vill göra fler, några vill inte alls, några blir besvikna för det ser inte ut som frökens, och några blir ledsna för att det påpekas att deras tomte ser ut som en gris med skägg i stället.

Jag hårddrar det hela, men jag är inte så förtjust i pyssel, däremot gillar jag att jobba med olika material.

Jag gillar när vi sitter tillsammans och provar med limmet, att blanda i sand eller färg, när vi doppar garn i lim och provar hur det blir när det torkar och man målar på alltihop.

Jag gillar när vi plockar in material som kottar, pinnar eller stenar som vi målar på och som bara är vackra som de är. Jag gillar när S får syn på stora burken med glitter och ropar "den" och får hälla själv, och det blir härligt och glittrigt över hela bordet.

Jag gillar när vi återanvänder bilder från förmiddagen på eftermiddagen och använder dem till något nytt.

Jag gillar när barnen kan säga att de gjort tomtar, och de faktiskt är barnen som gjort tomtar och inte jag, fast jag varit med och visat och varit medskapande och kanske en inspiration.

Och någonstans inbillar jag mig att det egentligen är det som barnen gillar mest också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,