Om sclagers och annan skönsång

Jag är mycket trött på schlagers kan jag tala om. Varje dag vill barnen lyssna på schlagers och annat mina egna öron skulle välja bort om de fick, och varje dag diggar jag med trots att jag verkligen inte tycker att varken Amy Diamond eller Markoolio är Guds gåva till folket. Ibland händer det att jag gömmer fjärrkontrollen till cd-spelaren, men bara korta stunder.

Förra året introducerade vi mycket - för barnen - ny musik i gruppen. Det var spännande att höra hur barnen sjöng till turkiska poplåtar, portugiska fados och opera. Ibörjan var det lite trögt, men vi märkte att de spelade de skivor som fanns att tillgå och under en kort period var de just dessa skivor. Förvånande nog var det Mariza som spelades flitigast, på avdelningen och det var fantastiskt att se hur barnen levde sig in i musiken och lekte sorglighet när de lyssnade på det som lät sorgligt.

Det är roligt att vara med barn! Jag tänker på operaleken vi lekte ett tag när barnen var riktigt små, och vi sjöng helt galet tillsammans och skrattade tillsammans efteråt. Barnen var hur fina som helst när de sjöng med ögonen vända mot himlen och försökte låta som de nyss hört. En del var otroligt bra på att härmas, andra var bra lyssna och klappa händerna.

Läs även andra bloggares åsikter om jobbet, förskola, förskollärare, barn, dagis, Mariza, opera, lek, reflektion,