Det är midsommarafton. Snart har morgonen övergått i förmiddag och jag har letat efter gummistövlar halva morgonen bara för att inse att de redan ligger i bilen. Båda paren. Jag ska fira midsommar med mina vänner och deras familjer. Min egen familj är långt borta och min man jobbar, som han gör de flesta storhelger. Jag är inte särskilt förtjust i storhelger just därför. Ibland blir de bättre än väntat trots det men ändå, de är lite överskattade. Jag tycker om vardag och vanliga helger då det enda som förväntas av en är att man ska vara ledig och tycka att det är skönt, och det gör man ju.
På jobbet har vi just avslutat en lång radda med festligheter, varav flera involverade föräldrar. Jag tänker på och undrar hur många av barnen som redan börjat tycka illa om den här formen av festligheter där föräldrar förväntas delta och engagera sig? Det kanske är för tidigt ännu men jag har kommit till någon slags insikt om hur svårt det måste vara för de barnen vars föräldrar inte kan eller vill delta. Jag satt länge och fixade och grejade med ett barn vars föräldrar lovat dyka upp, just för att barnet inte skulle märka att föräldern inte dykt upp. Till slut efter att någon ringt och frågat tre gånger kom föräldrarna en timma för sent, pratade i mobiltelefon hela tiden och åkte med barnet efter en halvtimme. Det var likadant sist, och gången innan dess uteblev alla helt.
Det är trevligt med dessa festligheter där "allas" familjer kommer deltar och bidrar, men frågan är om vi inte har trevligare egentligen när vi hittar på extra skoj utan föräldrarna. Just på grund av att föräldrarna kanske inte dyker upp när det förväntas. Samtidigt, är det viktigt för många föräldrar att få dessa möten med andra föräldrar och för en del barn är det nästan de enda gångerna de gör något annat än är hemma tillsammans med sina föräldrar.
Jag tycker att det är svårt. Det finns liksom så många baksidor och framsidor, och hur man än vänder sig så har man bara rumpan bak.
Läs även andra bloggares åsikter om jobbet, privat, reflektion, yrkesrollen, förskollärare, föräldrar, förskola, dagis, barn,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Hej, hoppas ni alla får en underbar midsommar!!!
Du är klok som vanligt. Håller helt med, det finns alltid föräldrar som gör sina barn besvikna på de här tillställningarna. De besvikelserna kommer ändå längre fram i livet, barnen kan få några års respit.
Man behöver ju inte sitta "instängd på förskolan" bara för att man inte firar med föräldrarna, vår dagmamma och hennes kollegor tar varje år med sig barnen till ålderdommshemmet i närheten och så firar barnen och gamlingarna midsommar tillsammans. Uppskattat från båda sidor!
Ha en riktigt trevlig midsommar, jag vet hur det är med en man som jobbar storhelger... (fast just i år är han i alla fall ledig på midsommarafton).
/Kajsa
Jag tycker dessa tillställningar på dagis är jätteviktigta. Även fast maj kan vara tungt då mycket ska ske, speciellt för de som har många barn. Aktiviteter på förskolan ger, som du säger, bra tillfälle att träffa andra barns föräldrar än de som man vanligtvis träffar vid hämtning och lämning. För att inte tala om hur glada och stolta barnen blir. För att det får visa upp det som är deras hem under många timmar varje dag.
Det finns säkert föräldrar som av olika anledningar inte alls har möjlighet att komma. Men de andra ska skämmas tycker jag. Så lite som det krävs och så mycket som det ger, främst för barnen!
tack för tänkvärda kommentarer. Så klart är det trevligt och viktigt, men svårt att balansera tycker jag.
Skicka en kommentar