onsdag 14 januari 2009

Om anmälningsplikten IGEN


foto: jfg

Jag blir häpen över hur det här med anmälningsplikten i förskolan hanteras på många ställen, och förbannad på riktigt!

Det är barns liv det handlar om. Barns trygghet, tillit och såväl psykiska som fysiska hälsa. Misstänker vi i förskolan är vi skyldiga enligt lag att anmäla vid minsta misstanke om att ett barn kan fara illa. Vi behöver INTE ha fler än en misstanke för att göra en anmälan, vi får inte vänta och tänka att händer det igen så.. Vi har inte utredningsplikt utan anmälningsplikt!

Jag hamnade i dag i samtal med kollegor från helt andra förskolor än min egen och vi halkade in på samtalsämnet som av en händelse och fraser som " ja vi kände inte att det verkligen kunde stämma för de föräldrarna är verkligen trevliga" eller " vi tyckte inte att vi hade något att gå på mer än det barnet sagt så..."

Om ett barn vänder sig till oss i förskolan betyder väl det att barnet känner sig tryggt med oss, och att det vågar berätta. Om vi då INTE tar barnet på allvar, då lär vi ju barnet att alla vuxna står för otrygghet och att vi inte tar barnet på allvar.

Och hur kan vi som har valt att fostra och lära barn om de etiska värdena om att alla duger och har lika rättigheter, låta bli att se tecken på att barn kan fara illa.

Det är vad jag funderar på, igen, så här medan jag egentligen ser på dokumentärer om Svalbard och Lars Winnerbäck.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker att det är en väldigt svår balansgång. Det är väldigt lätt att säga att vi på förskolan ska anmäla vid minsta misstanke. Men vad händer med denna familj när vi väl har fattat beslut att anmäla ? Har på nära håll varit med om ett fall där en familj blev felaktigt misstänkta att ha förgripit sig sexuellt på sitt barn. Det är inte en upplevelse jag vill utsätta min värsta fiende för.Jag anser självklart att vi ska lyssna på våra barn, men tror ita alltid att det är så enkelt

Anonym sa...

Hur vet du att det var på felaktiga grunder?
Det är inte din uppgift att ta reda på vad som händer familjen efteråt? Du har anmälningsplikt, har du en misstanke så kan du låta socialtjänsten sköta sitt arbete sen.