Jag funderar ganska ofta över vilka rättigheter jag har i mitt arbete och på mina arbetsplats. Och jag känner mig aldrig kränkt eller åsidosatt av mina kollegor eller chef egentligen, men rätt vad det är så kommer någon förälder och bara PANG, kräver att vi ska göra något på ett visst sätt som faktiskt kanske strider helt och hållet mot vårt förhållningssätt, som innebär att vi snudd på kränker barnet enligt vårt sätt att se.
Det kan också handla om att någon aktivitet inte passar någon förälders syn på vad som är viktigt och bra, och helst inte ser att vi har den aktiviteten med, eller att vi inte bör läsa en bok på ett visst sätt eftersom boken handlar om hur barn blir till eller döden.
Ibland handlar det om att föräldrar vill att vi ska medicinera barnen, att vi inte ska gå till skogen just den dagen när det är det här vädret eller den här säsongen pga allergier eller sjukdomar. Det varierar ganska kraftigt vad det kan vara för synpunkter och krav och alla kan verka rimliga när man samtidigt dänger fram läroplanen och påpekar att vi ska anpassa verksamheten efter varje barns inidviduella behov, och eftersom det ÄR allergier det kan handla om.
Men sättet, det sker på många gånger, gör att man har lust att strypa föräldern och stänga dörren nästa gång den kommer. I stället för att fråga eller säga att det finns ett behov, kommer föräldern inrusande genom dörren och talar om att blablabla och blablabla och MINSANN redan har skrivit ett mail till chefen!
Hur ska jag bemöta det? För det första känner man sig ifråntagen alla rättigheter, som att det inte spelar någon roll vad jag kan och att vi gör något bra, det är inte rätt sätt i alla fall för herr ingengören kan ju detta bättre i alla fall för han har arbetat med personalfrågor så han veeet hur det är.
Eller hur! Right!
- Jag hör vad du säger, detta måste vi boka in ett möte och tala om så att du kan berätta hur ska vi göra för att du ska tycka att det är bra? svarade vi sist och det brukar funka. men jag är trött på att inte få dänga näven i bordet och vråla att nu håller du klaffen för du klampar in på min arbetsplats och påstår att du kan mitt jobb bättre än jag och det kränker mig!
Så, nu har jag gnällt. Och för tydlighetens skull - eftersom det finns kollegor som läser detta - så har inget hänt nu.
Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, yrkesrollen, förskola, förskollärare, föräldrar, uselt, reflektion,
Inlägg
5 kommentarer:
Jag förstår vad du menar med allt och det verkar vettigt, men jag hakar upp mig lite på det där med att en förälder kanske inte vill att deras barn ska gå ut i mitt i värsta skogen om barnet har allergi. Det är ju faktiskt inget konstigt. Jag har själv allergi och det skulle vara sjukt jobbigt att tvingas in bland alla björkar och allt gräs. Man skulle ju aldrig låta ett barn äta något de inte tål.
vera du har rätt där, det är inte det jag syftar mest på egentligen för det är sant och vi tar inte ut barn med tex pollenallergi i skogen när det visar höga halter osv.
Det jag menar och kanske borde ha skrivit (fast nu gör jag det här istället)är "han ska inte vara ute idag för han är lite förkyld" eller hon får inte gå ut april - juni för då är det pollensäsong, och det kan jag tycka är ett orimligt krav och tänker att man det ju finns barn som klarar det med mediciner osv.
men naturligtvis just allergier är ju något som vi TAR hänsyn till. Jag gjorde ett litet tillägg efter din kommentar, tack!
Jag kan inte säga något om inlägget som sådant, mer än att jag är förälder och försöker vara samarbetsam med min dotters förskolepersonal.
Det jag vill säga är att jag precis hittat din blogg och det är väldigt intressant att läsa om hur du upplever ditt jobb och möten med barnen. Du verkar ha sunda åsikter och jag hoppas min dotters förskolelärare tänker som du.
Om du har någon synpunkt hur vi ska klara av övergången från heltid till 3 timmar per dag pga syskonfödsel får du gärna dela med dig av den.
Hälsar Carin mamma till dotter 2,5 år.
Känner igen mig precis i vad du skriver. Föräldrarna kan säga vad de tycker och tänker men skulle vi säga något fel och låta arga då blir det hus i helvete. Då sprider sig ryktet i grannskapet att den avdelningen är inte bra. Man vänder sig ut och in för att alla ska bli nöjda men men.... de flesta är bra
Carin, nej inlägget som sådant är kanske sådant att man inte behöver kommentera det riktigt, mest argt..
kanske ska ta bort det egentligen.
pärlan: De ALLRA flesta är fantastiska, det är som med alla grupper av människor det finns de som blir arga lättare än andra och det finns säkert en orsak bakom även om vi inte alltid vet.
Skicka en kommentar