Ibland tror man i sin enfald att alla har läst ungefär samma böcker som man själv har. Att de har ungefär samma erfarenheter från studietiden eller referenser när de talar om saker. Men ju fler människor man möter desto fler gånger inser man ju att man aldrig kan ta saker för givet så jag gör inte det nu utan tänker att om man inte läst Glasfåglar i Molnen av Birgitta Kennedy, så kan det vara läge för det.
Boken handlar om verksamheten ur en aktiv förskollärares perspektiv. Om hur man går från att känna sig lite vilsen i HUR man ska gå till väga till att få upp ögonen och liksom hitta ett sätt som egentligen inte är ETT sätt utan ett förhållningssätt till barns lek, lärande och även lite grand tema och projektarbete, och hur man kan använda sig av pedagogisk dokumentation för att synliggöra och gå vidare, hitta nya vägar.
Så här står det i förlagets presentation av boken:
När pedagogen i stället lyckas se det vakna, nyfikna och kompetenta barnet får det konsekvenser för pedagogiken. Pedagogens roll ändras från att vara den som förmedlar kunskaper till barnen till att bli den som ställer frågor och stimulerar barnens eget tänkande. Boken ger, både i text och ett rikt bildmaterial, en fascinerande beskrivning av det praktiska dokumentationsarbetets svårigheter och glädjeämnen.
Jag läste den här boken alldeles i början av förskollärarutbildningen men jag går ständigt tillbaka till boken, läser, bläddrar och hämtar exempel. Jag tänker att det kan vara en bok att läsa för den som är intresserad av lärandet! Inte bara det som sker i förskolan utan även det som sker i hemmet eller kanske på gymnasiet. Jag tror att man kan hämta inspiration ur boken och applicera det där man är och där man behöver det.
Jag tror också att vi är ganska många inom "utbildningsbranchen" som kan känna igen oss i att man plötsligt står där, och tänker: Jaha nu då!? Hur kan jag gå vidare?? Då är det inte så dumt att ha en bok som man kan gå tillbaka till och leta och få inspiration. Om inte annat är det en bok att diskutera utifrån i arbetslaget, så HÄR kan din chef köpa den.
Läs även andra bloggares åsikter om glasfåglar i molnen, läst, lärande, förskola, dagis, förskollärare, reflektion, birgitta kennedy
Inlägg
5 kommentarer:
Hej! Det är en synnerligen läsvärd bok. Å man får gärna läsa den flera gånger. Jag tycker att man får syn på nya saker hela tiden. Det känns också bra att få ta del av att även en rutinerad kvinna som Birgitta Kennedy har varit i en början en gång i tiden... Jag kommer med stort intresse att börja följa din blogg. Har själv ett otroligt sug efter att blogga om jobbet men velar fram och tillbaka mellan ditt och datt. Kanske måste starta en blogg till att inte hinna med:). Läraren som jag skrev om är Harold Göthson. Du känner säkert till honom. Hur hittade du till min blogg?
/Martina
Jag misstänkte att det var han och jag hittade dig via Google :)
Hej igen! Inte för att det spelar någon roll; men vilket examensår har du? Jag gick nämligen min förskollärarutbildning i Stockholm, el Solna om jag ska vara noga.
/Martina
åh i så fall har vi inte gått samma klass, Solna är före min tid.
Nej, sannolikheten för att ha gått i samma klass är ju näst intill obefintlig. Men av det jag läst i din blogg får jag uppfattningen att vi tänker lite lika. Därför var jag intresserad av om det gick att ringa in en diskurs kopplad till utbildning (år, skola, lärare osv). Vi var sista Solna-kullen och tror att det var ganska nytänkande klimat där.
/Martina
Skicka en kommentar