Om projekt och bokstäver

foto: Jonathan Ruchti

Det är svårt att hitta rätt ibland. Det är svårt att starta projekt som blir fantastiska och som inte dör ut eller som inte blir allt för styrda av oss vuxna, balansen just där emellan, tycker jag är riktigt svår.

Det traditionella synsättet på tema är väl att:

"Om vi nu har bondgården som tema så kan vi ta ett djur varje vecka, och så sjunger vi alla sånger om det djuret den veckan, tex fåret v.7, då sjunger vi bä,bä vita lamm och så kan barnen få göra får i bomull och så kan vi läsa om fåret och leka får. Nästa vecka, v. 8 tar vi kon, då sjunger vi lille ko och läser mamma mu och så kan barnen få se på teater om mamma mu och så..."

Det är inget FEL i detta förutom att barnens inflytande är tveksamt och att barnens nyfikenhet och lusta att leka och lära kanske inte hamnar i fokus etc. Men att utgå från barnen är SVÅRT! Det är inget man lär sig på en kafferast och jag kämpar varje dag med mig själv för att "få till det" och tänka utifrån olika sätt när jag planerar aktiviteter för barnen. (Ska jag vara ärlig har jag nu hamnat i döläge och tänker knappt alls känns det som.)

I vårt hus har vi arbetat utifrån en frågeställning som vi vuxna har velat ta reda på, det kan tex vara "hur använder barn sig av bokstäver i leken?" och när man tagit reda på det, gjort observationer så fortsätter man med en ny fråga "Hur kan vi föra in bokstäver på ett lekfullt sätt i barnens lekar?" Och så tittar man på det, och gör det.

Hos oss blev det ett riktigt roligt projekt, ett av de roligare även om jag idag kan tänka att vi kunde gjort så mycket mer, att vi inte var modiga nog i vårat utmanande.

Syftet var aldrig att lära barnen läsa, eller att de skulle lära sig bokstäver, men de var alla intresserade av bokstäver och det märkte vi eftersom alla barnen reflekterade kring vilken bokstav de såg och vilka de hade i sitt namn och vilka kompisarna hade, och det var det som utgångspunkten.

Det bästa minnet tror jag är när några barn hade sett hur jag bokat vårt samtalsrum, genom att skriva tid och mitt namn på en lapp, och när de sedan någon vecka senare lekte att de hade möte och skrev viktiga saker sa att de skull skriva på lappen.
- Mmm, det kan ni få, vilken lapp vill ni ha? frågade jag fånigt
- Den man skriver möte på, där borta!
Och det hade varit så enkelt att säga nej, men vi gjorde inte det, vi lät dem boka ett möte och vi lät dem sitta i stolarna, och se att det fanns kaffe och te där och doppa en tepåse i lite vatten och dricka te, och skriva och bestämma viktiga saker, så som man gör på möten.

Detta var förresten också en del i datorprojektet, vi hittade möjligheter för datorn i leken genom bokstäverna, och det blev ju också riktigt bra.

Och det är ofta så det är, tycker jag, att man börjar projektet med en fråga, och slutar med tio andra. De frågorna leder till andra projekt och ibland ännu flera, men de utgår från samma tema, nämligen frågan man faktiskt ville veta från början.

Läs även andra bloggares åsikter om tema, projekt, bokstäver, dator, förskollärare, förskola, barn, dagis, lärande, reflektion,