Rätt vad det är blossar de upp igen, debatterna som ibland är helt galet underuppbyggda och mest på tycke-och smak nivå. Oftast känns det som att det är en "dåres försvarstal", och oftast tenderar dessa försvarstal att handla om att racka ner på något annat för att påvisa hur bra det egna är.
I det här fallet skriver fru Kaos:
"jag blir skrämd av att dessa föräldrar inte riktigt tycks greppa att det är, förmodligen, just dagis som skapar detta osunda behov av stimulans dagarna i ända.Jag tror många av dessa barn är mer eller mindre stressade hela dagarna och har "glömt av" förmågan att stressa av i vanlig hemmamiljö och att det faktiskt inte nödvändigtvis behöver pysslas, lekas, dansas, hoppas och grävas hela tiden."
Massor av föräldrar och eventuellt en och annan pedagog håller med henne. Ett par gör det inte. Jag gör det inte! Och jag blir inte så värst arg bara fundersam över vad farao det är som faktiskt får dessa människor att tro att det är så här? Vad har de mött för verksamheter? Vad för slags personal har de mött? Och helt ärligt så tänker jag elakt nog att de kanske inte tyckt så här om inte det funnits möjlighet att få pengar för att vara hemma med sina barn.
Om nu alla tycker att det är så fantastiskt och avstressande med hemmamiljö, varför anlitar inte fler dagbarnvårdare?
Läser jag kommentarerna till fru Kaos inlägg, tänker jag på det här målet ur läroplanen för förskolan:
"Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära"
Det är viktigt med engagerade vuxna som INTE tycker att det är fel på barnen om det är rörigt på förskolan. Man har den barngrupp man förtjänar även om man ibland kan tycka att man förtjänar bättre.
Läs även andra bloggares åsikter om förskollärare, förskola, yrkesrollen, reflektion, läst,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Intressant med insikt från "insidan".
det är intressant att höra hur det tänks på "utsidan" också kan jag tala om
Diskussionen är intressant. Många gånger handlar det väl om vad vi vuxna mår bäst av och mår vi bra så mår barnen bra. Jag är också förskollärare och har sett fantastiska verksamheter och fått jobba i fantastiska verksamheter där vi sett oss som det komplement till föräldrarna vi faktiskt är.
Men jag har också blivit mörkrädd av distanslösheten, okunskapen och den osunda miljö som faktiskt råder inom en stor del av förskolans värld. Det skrämmer mig.
Återkommer säkerligen.
hosanna, ja de finns det inser jag ibland när jag gör studiebesök eller av andra anledningar kommer i kontakt med andra förskolor, men det är inget JAG kan stå för, och jag tror inte att de är normen för svensk förskola.
Jag tror som alltid att det är en ledarskapsfråga, man har den personalgrupp man förtjänar liksom.
kul att du hittade hit!
Lenox; jag fortsätter att titta in här och önskar att du hade varit med i de debatter om förskolan jag hade i min tidigare nu stängda blogg.
Men jag kanske hakar på och delar med mig av vardagen som familjehemsmamma med dåliga erfarenheter av en urusel förskola som motvikt till alla de fantastiska jag jobbat på och haft mina barn på genom åren.
Du är mer än välkommen!!
Skicka en kommentar