Om nej.

Det är när man har tankarna på annat som man säger "nej" hela tiden.
-Kan jag måla?
NEJ
-Kan du bygga torn med mig?
NEJ
-Kan jag skriva på datorn?
NEJ
NEJ
NEJ

Så hade det kunnat låta hos mig idag känns det som, men det gjorde det inte. Jag hörde mig själv ganska tidigt och bromsade mig. Såg till att vara den som tog hand om dukning och sopning, mellanmålsdisk och praktiskt småplock. För huvudet var inte med mig på jobbet idag, jag kände mig disträ och lite frånvarande.

Fast det kan låta så där ändå om man går in på avdelningar runt om i Sverige. Ibland undrar jag vad det är man säger nej till om de ens tänker på det eller om de förstår vad de håller på med?
Det är ju barnens dag liksom och visst funkar det inte alltid för att det utrymme där man bäst målar i kanske är upptaget av lera men då löser man det eller förklarar, man säger inte bara nej.

Väldigt ofta börjar folks meningar med nej också.
"Nej nu ska vi plocka undan, nej vet du vad det går inte, nej! Gå bort därifrån!" Und so weiter. Jag tror att om man börjar räkna kommer somliga upp i 100 nej per dag, särskillt om man betänker att pedagoger i förskolan fattar upp emot 100 beslut i timmen!