Om solkräm

Jag hade väl aldrig kunnat tro att mitt jobb vissa dagar skulle handla så mycket om solkrämernas vara eller icke vara då när jag läste till förskollärare. Men vissa dagar... Oj oj oj!

Det är alltså vår och sol och varmt. Vi har varit ute riktigt mycket ett par dagar och barnens föräldrar har börjat skicka med solkrämer till förskolan. Det är bra. Det bästa är naturligtvis när barnen kommer insmorda redan på morgonen så att vi bara behöver smörja ca 20 barn en eller ett par gånger på dagen, men så är det inte alltid.

Solkrämerna kommer i varierande former och färger, både vad gäller utseende och innehåll. Somliga är krämer är läcker blågröna och rinner glatt över barn och händer, några andra är zinkvita och flyter trögt, sugs upp trööögt!! Ibland är barnen vackert spökvita långt inpå dagen, och jag fnissar inombords, de är så söta ungarna!

Barnen är generösa. De som har med sig solkrämer är stolta och vill gärna visa, det jämförs och provas, det bjuds och det erbjuds. Ingen ska behöva gå utan!

-EN gång på morgonen räcker! säger vi som är pedagoger,(?) hjälper de sista med knytskor och går ut för att gräva och veva långrep.

Jag blir kissnödig och ska passa på att hämta uteglas och vattenkannor, hinner in till hallen och möts av tre illblåa barn, som försöker torka upp pölar av vit och grön solkrämssörja.

-Men vad har hänt!? utbrister jag
-Hon hade inte... Jag skulle få låna... Vi tappade lite... vi städar... det gör inget... det mumlas både det ena och det andra och jag håller masken och talar om att de visst har solkräm på huden fast den inte syns, föräldrarna hade ju smörjt på morgonen.

Inombords skrattar jag och tror minsann att den satt i gång nu, sommarsäsongen!

Läs även andra bloggares åsikter om förskola, förskollärare, jobbet, dagis solkräm, barn