foto: lenscap @ stock.xchng
I morgon syr jag utklädningskläder till barnen på min planeringstid, kjolar, västar och annat som är enkelt att ta på. Mössor har vi och små vantar. Rummet förvandlas så småningom till rummet där man blir någon annan. Barns nyfikenhet leder våra tankar och vi ser att barnen leder oss mot lekar. De åker buss, de bäddar åt sig, och ner varandra, de sover bredvid Pippi och vaknar och reser bort, flyger kanske, med flygplan.
Inte alla förstår, men många vill vara med och prova att ligga och få täcket på sig, eller en väska att bära duplo i. Vi vuxna deltar, vi dricker kaffe och hjälper till, säger stopp, och visar hur man gör, "Prata med din kompis!" säger vi ofta just nu.
Och de pratar med varandra och med oss, det bubblar och pyser över av ord mest hela tiden. Katten pratar vi mest om, den vi ser i skogen ibland eller inte, den hopppar och springer och barnen ropar "KATTEEEEN!" när den svischar förbi.
Hos oss är tempot ett annat. "Man hinner inget!" tänker jag i stunden, men väl här hemma tänker jag att ett par resor med flygplan, med bussen, att sova, byta kläder, sjunga tio elva sånger och äta och sova och bygga en stund. Att kramas och att bli osams och sams direkt igen och allt egentligen av loppet av ett par timmar, det är väl ändå att hinna med en del..
Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, yrkesrollen, reflektion, förskola, förskollärare, lek, lärande,
Inlägg
2 kommentarer:
Helt underbar beskrivning om att se det stora i det lilla! Mer lek åt folket! I synnerhet när det kommer till utklädningskläder...
Njuter av vartenda ord du har förmedlat hittills, även om jag varit lite dålig på att kommentera och "feedbacka"
Tack snälla Selva. Jag blev glad för dina ord och du väljer helt och hållet själv i fall du vill kommentera eller inte, men jag blir mycket glad. Särskilt dagar som denna.
Skicka en kommentar