foto: prima vera
Ett av de barn jag hade förut lekte ofta att hon var mamma, hon gick snabbt omkring och klädde på sina barn, hyschade åt dem och skrev saker på lappar, sa "men gumman, nu får du vara tyst lite"och varje gång gick hon omkring med ena axeln uppdragen mot örat och huvudet lutat i en konstig vinkel, pratandes för sig själv, mellan hyschandet.
Ett annat barn gick omkring likadant, samtidigt som han förde armen fram och tillbaka runt omkring sig, snabbt, snabbt. Ibland gick han runt en möblel och förde armen fram och tillbaka i lite kortare drag. Han dammsög och pratade i telefonen samtidigt.
Barn plockar snabbt upp gester och ord från oss vuxna, från TV eller reklam, och svär vi så lär barn sig just de orden snabbt som tusan. Barn får också sina värderingar från vuxna. Har de åsikter om att det är konstigt med två pappor så är det från vuxna det kommer.
Vi vuxna tror att vi är så lågmälda och pratar så tyst, Att barnen inte hör vad vi säger, men det gör de. De ser nästan vad man säger om du gör en min, byter språk, gör en gest eller himlar med ögonen, barn är fantastiska på att läsa av oss vuxna och ta till sig våra manér och värderingar. De citerar ibland ordagrant vad de hört hemma vid middagsbordet. Ibland häpnar man, ibland ler man inombords och försöker glömma snabbt. Ibland blir det något man måste fråga föräldrarna om, som chockade stammar fram att de inte förstår hur barnet kan ha hört eller förstått vad de pratat om. Det kan bli svåra situationer, ibland.
Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, förskola, föräldrar, förskollärare, reflektion, jobbet,
Inlägg
2 kommentarer:
Det är rakt ingen slump att äldsta barnet säger "helvete" när ett torn hon bygger på ramlar!
Än så länge härmar hon bara orden; de betyder inget för henne. Det märks på bristen på inlevelse när hon svär.
Min man har ibland en drastisk humor, som jag tycker balanserar på den goda smakens gräns (och drattar över gränsen med jämna mellanrum). Det gör mig verkligen obehaglig till mods när jag tänker på 1) att barnen skulle höra och inte förstå att det är "på skoj" och 2) att de skulle föra vidare det till fsk. Så han får ta och behärska sig, helt enkelt.
Förresten skulle jag vilja rekommendera alla föräldrar som inte lekt "ombytta roller-lekar" med sina barn att göra det. Föräldern är barnet och barnet är föräldern.
Dels får man sina egna egenheter snyggt uppvisade (jag säger tydligen "älskling" hela tiden och muttrar mycket om att barnen ska "sluta tjafsa"), dels får man se hur mycket barnen faktiskt begriper av de saker som man jämt tjatar på dem om.
Skicka en kommentar