foto: Lars Sundström
Många gånger när jag talar med kollegor runt om i landet upplever jag det som att de tycks vilja att barnen skall vara på förskolan så lite som möjligt. De är "pinnaräta" vad gäller föräldrarnas arbetstider och barnens förskoletider. Börjar föräldern arbeta kl 13 på dagen så skall barnet också börja förskolan kl 12, tidigast. Eller om föräldern arbetar nätter och har en arbetsfri vecka på grund av helgarbete, då ska barnet också vara ledigt! För att inte tala om sjukskrivna föräldrar eller de som studerar! De borde minsann hålla sina barn hemma!
Detta gör mig fundersam av flera anledningar. Dels funderar jag över signalerna man sänder till föräldrarna, men också det man signalerar till barnen. Min erfarenhet är nämligen att många barn har svårt att komma igång med dagen på förskolan om de kommer mycket senare än de andra. Barnen har redan hunnit gruppera sig och hitta sina kompisar "för dagen" lekarna och dagens strukturer har börjat och halva dagen har redan gått med tanke på att många förskolor öppnar redan 6.30.
Det är oftast på förmiddagarna man arbetar med grupper och redan kl 13 börjar en del barn gå hem, på en del ställen redan 11.30 (eftersom de är sk. 15 timmarsbarn med fem-dagarsvecka!?) och då hinner en del barn som går i samma grupp aldrig träffas, och vad händer med gruppdynamiken då?
Hos oss har vi också föräldrar som börjar senare på dagen, och som har arbeten där de börjar ojämna tider eller där de har uppehåll på en vecka, men vi ber föräldrarna att ha barnen hos oss ändå, åtminstonne mellan 9-14, 3-4 dagar i veckan, det är viktigt för barnen att få någon form av kontinuitet och rutin, och de får inte dessa barn så lätt om de ska följa föräldrars ibland konstiga schema.
Nu säger jag inte att det aldrig fungerar för barn att ha olika tider, för det gör det, men någon form av kontinuitet är ofta viktig för många barn. Och jag ser det som snudd på självklart att barn som skall vistas i förskolan behöver få vara där för att kunna tycka att det är roligt och för att få trygghet med oss som arbetar där och med kompisar, det kan man inte arbeta på hemma med pappa eller mamma.
Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, förskola, förskollärare, föräldrar, reflektion, tider
Inlägg
12 kommentarer:
Ett angeläget ämne! Jag/vi tillhör de där "pinnaräta" (vad är det för uttyck, egentligen?) kollegorna som hela tiden försöker begränsa barnens vistelsetider. Vi gör det av två anledningar - eller egentligen bara en.
Det handlar nämligen om resurserna. Vi är alldeles för få som arbetar i en alldeles för stor barngrupp i lokaler som är alldeles för dåligt anpassade för vår verksamhet.
Vi är beroende av att barnen är "på förskolan så lite som möjligt" för att orka och för att kunna bibehålla en positiv stämning och miljö i gruppen. Jag menar förstås inte att det här är en bra lösning och jag vill inte försvara det - jag tycker liksom du att barnen kunde få regelbundna tider oberoende av föräldrarnas oregelbundna scheman. Det handlar ju också om bilden av vår verksamhet som antingen barnpassning eller något med större bestående värde.
Men som läget är för oss just nu, känner och vet vi att barnen i de allra flesta fall mår bättre hemma...
Det låter fruktansvärt! Jag tycker att det låter som en ohållbar situation och en fråga för både fack och arbetsmiljöskyddsombud. Kanske i förlängningen skolverket?
Jag blir ledsen av att läsa att det förhåller sig så där på förskolor i dag, barn som är det bästa och vi som är så viktiga för dem och föräldrar förtjänar bättre.
förresten "pinnaräta" kommer nog från raka rader av pinnar, att de inte får vara krokigt någonstans i ledet. "di sulle stå i rader, pinnaräta sir du" Man tänker inte alltid på att uttryck faktiskt inte är universella :)
Ja, det är spännande att jobba i min kommun! Var och demonstrerade på torget igår, för att försöka undvika ytterligare försämringar av läget...
jag skulle nog kommentera mera om inte jobbet tog så mycket energi. Det är en bra blogg du har. :)
Det låter bra, det är precis så som jag som förälder tänker också. Har en man som jobbar helger/kvällar/nätter men ofta är ledig på dagarna. Om N är hemma med honom alla hans lediga dagar känns det som om det inte funkar så bra, så hon brukar få gå en extra dag i veckan ungefär eller så går maken upp med henne och är med dagmammorna i parken t.ex. (antingen stannar han eller så går han hem, vi bor precis brevid).
Vår kommun är bra på det sättet inser jag, men man är också vana vid skiftarbetande föräldrar, jag kan på rak arm inte komma på en enda familj jag känner i vår by där inte en av föräldrarna jobbar på udda tider, fast i olika yrken. Både inom industrin, vården men också flyget eftersom vi bor rätt nära en stor flygplats.
På våran förskola så ser vi helst att barnen som ska närvara, bör komma innan 10. Annars går dom miste om aktiviteterna och allting annat som händer. Undantag kan förstås göras, om barnen har tid hos läkaren eller liknande, men vi tycker helst inte att barnen ska komma mitt på dagen, för då blir det jättekonstigt för både oss, barnen och framförallt barnet som lämnats.
Jag ser hellre att barngruppen är så hel som möjligt, så ofta som möjligt, oavsett om föräldrarna jobbar nätter, heltid eller inte alls. Det är barnen vi prioriterar och då inte som barnpassning.
Jag tar oftast/alltid min dotter till förskolan även om jag skulle vara hemma och vara sjuk eller om hennes pappa är ledig (vilket händer emellanåt) för att hon får ut så mycket mer av att vara på förskolan den dagen, än att hjälpa till med tvätten/handling eller bara sitta inne för att man själv är för sjuk för att kunna hitta på nånting. Däremot får hon isåfall alltid en kortare dag och blir hämtad innan mellis eller så, men vi har inte henne hemma bara för att vi kan, alla gånger.
Janne, tack för uppmuntran!
mamma 2.0 ja men det där ser olika ut som sjutton.
Hanna, ja barnen behövs om gruppen skall vara grupp, men visst andas man ut ibland om det är kort om folk och någon blir ledig.
Men vi ska ju inte ta över föräldrarollen, det är inte meningen att vi ska överskatta vår roll i barnens liv. Vi är viktiga, det menar jag inget annat men jag anser också att barnen behöver sina föräldrar(mor och farföräldrar), att få vara lediga i mellan åt, att bara få gå hemma och skrota ELLER föja med mamma och handla...alla sådana vardagliga saker anser jag är minst lika viktiga i ett litet barns liv. Om ett barn "missar" en dag, eller två i förskolan ser jag ibland som positivt.
Man får helt enkelt se till varje barn.En del barn måste ha kontinuteten medans andra klarar avbrotten alldeles utmärkt.
Sen har vi en del regler att följa gällande arbetslösa,sjukskrivna osv. det kan vi ju inte göra så mycket åt.
Jag blir ledsen när jag hör förskollärare som anser att barnens tid i förskolan ska begränsas så mycket det bara går.
För då måste något vara snett i den förskolan eller med personalen där: Antingen är förhållandena dåliga som Janne beskriver eller så ser förskollärarna verksamheten som barnpassning.
Den där slötiden som Linden talar om har vi gott om, fast våra barn går 9-5 dagar. Men det kanske beror på att de inte har några aktiviteter? Hela helgerna är ett enda skrotande, så pass att barnen hinner laga mat, åka och handla och leka genom hela leksaksparken och börja längta till måndagen.
Fast föräldrar som jag har erfarenhet av går inte och "skrotar" hela helgerna, de träffar andra, umgås och far runt på olika saker eller så jobbar de även då och en del har äldre syskon som har aktiviteter. Så därför ser jag det som viktigt att de får vara lediga ibland.
Jag tänker nog så här att de allra flesta föräldrar är experter på sina barn och de klara galant av att avgöra hur mycket eller lite deras barn "behöver" gå på förskolan kombinerat med hur mycket de "måste" gå på förskolan.
Ibland finns det föräldrar som utnyttjar systemet men det hör ju definitivt inte till normen så jag anser inte att jag behöver tycka så mycket om det.
Sen är det de3t här med regler. Finns det verkligen så tydliga regler? tänker jag jag hittar inte så tydliga regler. Tex hävdar en del att det står att barnen inte får vara på förskolan om föräldrarna har studiefri dag eller om de är sjukskrivna..
var då undrar jag var står det? jag har aldrig sett att det står någonstans. Det är lite för lätt att tro att det finns en regel för att någon annan har hört att det gör det.
Sedan hävdar jag att visst, barn behöver också vara lediga ibland, men för en del barn är det nog allra (sorgligt nog) bäst att få vara på förskolan så mycket som möjligt.
På vår förskola pustar vi ut när barn blir lediga av flera anledningar: dels eftersom resurserna i den storstad jag arbetar i är så knappa att det, precis som Janne skrev, är för stora barngrupper i för små lokaler med för dålig personaltäthet och dels eftersom barnen får vila från den intensiva miljö en stor förskola faktiskt är.
På vår småbarnavdelning är barnen mellan 1 och 2,5 år och generellt sett är de där 5 dagar/vecka ca 7.30-16, många kommer tidigare och går senare än så. Det är fasligt långa dagar för så små barn och i de flesta fall ser vi hur barnen är jättetrötta och griniga hela eftermiddagarna och detta trots att vi har en väldigt fin barngrupp med trygg personal som barnen knutit an till.
Föräldrarna tror att barnen ska "missa" nåt viktigt, men vad är viktigare än att vara med sina föräldrar så mycket som möjligt när man är så liten? De flesta föräldrar jobbar heltid och/eller passar dessutom på att handla och uträtta andra ärenden innan de hämtar sina barn. Jag tror att det i många fall är okunskap om förskolans verksamhet som gör att föräldrar kan agera så; man inser inte att det (generellt sett) är en personal ensam med kanske 7-14 småbarn vid 16-tiden vilket naturligtvis innebär att det inte finns tid att göra annat än hålla allt flytande. Om en är ledsen och måste tröstas i knäet får de andra klara sig själva, inte speciellt trivsamt och något som gör att man som personal känner sig väldigt otillräcklig.
I vår kommun finns det skriftliga regler som säger vad som gäller vid föräldrars arbetstider, sjukskrivning, nattjobb osv. Kanske är det upp till varje kommun att formulera sådana?
Skicka en kommentar