Om kattungarna

Mina små fina katter som mjauar på avdelningen. De är så fina när de går med röda hatten och kör buss en stund. Eller när de får syn på sig själva i spegeln och kommer på igen att de har fått en kattnos ditmålad. Då tar de på glaset till spegeln, sedan på sin egen näsa, och så ler de. Efter en stund slutar de stirra och går vidare.

Den här gången hittar ena katten en "bebis" som ligger ensam på golvet. Bebisen plockas upp, trycks ner i ett kuddfodral, blir pussad och nerstoppad i stafliets målarlåda som allt som oftast tjänstgör som säng.
- Mamma handla nu, komme snart! säger katten, vinkar och går tills hon får syn på en till katt.
-Du åsså katt! utbrister hon och kramar kompisen. Sedan skarattar de och bygger medmin kollega en stund innan de går tillbaka till spegeln och sjunger "här kommer pippi långstrump" allt vad de orkar.

Och jag kan inte låta bli att stå där och få värk i hela bröstet av ömhet för katterna, för det är så där med småkatter som man har på sin avdelning, det finns inget finare, än just de katterna.

Läs även andra bloggares åsikter om dagis, barn, förskollärare, förskola, reflektion, lek, katter