P skrev om tid i sitt gästbloggsinlägg och jag har också skrivit om den tidigare. Nu känner jag att det är ont om den igen och har funderat på varför. Varför upplever jag att det är ont om tid när dagarna knappast blivit kortare eller färre?
Jag tror själv att det handlar om att uppbåda entusiasm och att disciplinera mig tillräckligt för att verkligen använda den tid som finns till vettiga och konstruktiva saker i stället för att planlöst rota igenom mina högar och flytta dem fram och tillbaka.
Just nu har jag börjat beta av utvecklingssamtalshögen. Den där jag går igenom vad vi ska fokusera på vid nästa utvecklingssamtal, den där jag ser över hur dokumentationen kring barnen ser ut och vad som behöver kompletteras för att ge en tydlig bild hur vi arbetar för att ge varje barn förutsättningar till utveckling eller vad just det barnet har för strategier. Det är roligt. men det är rätt krävande. Jag upplever ibland att det största problemet är att jag inte har alla resurser på samma ställe. Att jag inte kan ha alla barnens pärmar och mina grejer på en rullvagn som jag skjutsar till dator med skrivare och kopieringsmaskin.
Men det kanske jag kan inser jag just! Jag kanske faktiskt kan överta en av de "trasiga" rullvagnarna och köra omkring grejerna på den i stället för att springa omkring som en yr höna och avbryta varje uns till tankekedja varje gång jag saknar något.
Det är bra med reflektion, nu har jag en ny sak att ta tag i visserligen, men även en ny sak som kanske kan underlätta i längden.
Läs även andra bloggares åsikter om tid, stress, utvecklingssamtal, reflektion, dokumentation, förskola,
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar