foto: privat
Jag har svårt att tänka på jobbet när jag är hemma just nu. Vanligtvis är det plättlätt, nästan svårt att låta bli, men just nu känns det lite som att jobbet får stanna på jobbet. Det gör ju inget att det är så egentligen, det är så för många. Jag har en kollega som absolut inte kan tänka sig att arbeta övertid för att få ordning på avdelningen när det behövs, och det kan man väl inte säga något om, vi är olika och tänker olika.
För mig är det så att jobbet är något av en hobby, inte helt och hållet naturligtvis men till viss del, i alla fall periodvis.
Just nu är det kanske inte så, det händer saker i mitt privatliv och eventuellt kommer jag att få flytta och då måste jag även byta jobb. Jag vill egentligen inte, jag trivs med mitt liv där jag är men eftersom jag nog har lätt att få jobb i stort sett överallt och min man inte riktigt kan rå över sin situation på samma sätt som jag, kan det hända att vi får röra på oss. Om ett par veckor vet vi. Till dess går jag lite som på nålar och bara väntar.
Läs även andra bloggares åsikter om jobbet, privat, reflektion,
Inlägg
2 kommentarer:
Ja men gud så skönt att slippa tänka på jobb..Det är inte kul att man måste göra uppbrott som man inte vill ibland..Lycka till! De är hårda tider för många..men vi förskollärare klarar oss hitills..
Skönt att du kan koppla av jobbet när du är hemma tycker jag ;-) Det kan bli för mycket av det goda annars.
Nu när jag vet vad som är på gång kommer jag att vänta med dig. Spännande att flytta förstås men jag hoppas att du blir kvar!
Skicka en kommentar