Det är spännande att tänka på framtiden. jag ägnar mig nästan lite svärmiskt åt det då och då. Jag planerar min egen karriär och jag funderar över förbättringar eller kurser jag skulle vilja läsa för att hålla mig á jour, ständigt.
Nu jobbar vi lite grand med våra yrkesroller i mitt hus. Dels funderar vi över det som nog komma skall där pedagogerna skall ha det övergripande ansvaret över pedagogiken och vad det innebär.
Jag ser att barnskötare ibland kan känna sig hotade och det finns undran om de skall fråntas arbetsområden eller arbetsuppgifter. Jag ser det inte så. Jag ser det som att vi ju faktiskt har olika utbildningar och att det egentligen är ganska självklart att vi har olika arbetsuppgifter.
En undersköterska har inte samma sorts uppgifter som en sjuksköterska till exempel så varför skulle det vara så i förskolan?
Däremot ser jag det inte som att förskollärare skall ha alla utvecklingssamtal, all planeringstid, allt ansvar för portfolios och inte vara i barngrupp eller byta blöjor eller liknande. Det handlar mer om att vara lagledare. Att peppa sina lagkamrater att samordna det som ska göras och se till att alla vet vad de skall göra och kanske se till att koppla teori och praktik om det behövs.
En kollega och jag diskuterar ganska ofta kring det här med kompetenser och hur man utnyttjar dem och vad man kan kräva dels av de olika yrkesrollerna men även av sina kollegor. Jag tycker oftast att man borde kunna kräva att det finns ett intresse för utveckling och förbättrande, kollegan är lite mer tveksam ibland.
En annan kollega och jag hade härom dagen diskussionen kring vilken inställning man har till sitt jobb. Kollegan berättade att hon fungerar så att hon går till jobbet och gör sitt bästa vad det ärn gäller, det gör hon inte för någon annans skull utan för sin egen, och jag håller med. Jag vet inget annat sätt att ta mig an det som kommer till mig. Jag skulle inte kunna gå till jobbet och tänka att den här månaden gör jag det lite halvdant utan jag kan bara göra mitt bästa, sen är det inte säkert att jag är bäst för det men jag har i alla fall gjort vad jag kan.
Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, förskola, förskollärare, yrkesrollen, barnskötare, val, värdegrund, kollegor, jobbet, yrkesidentitet
Inlägg
3 kommentarer:
Håller med dig i mycket ang. yrkesrollerna men jag undrar hur du tänker när du säger att förskoläraren ska vara lagledare?
På min avd. är vi två förskollärare, vilken ska då vara lagledare? eller ska vi båda vara lagledare åt stackars barnskötaren?
Det låter bra men är det praktiskt möjligt?
JA det tycker jag, jag har själv arbetat tillsammans med förskollärare och barnskötare, två andra förskollärare och en barnskötare. Vi delade upp ansvarsområdena och rådgjorde tillsammans (alla fyra) för hur vi skulle göra och hur vi tänkte. Vi tyckte inte alltid lika men vi enades om hur vi skulle göra och gick på den linjen.
Vi lagledde "inte den stackars barnskötaren" i bemärkelsen att köra över henne. Hon hade ju dessutom sina kompetensområden som vi inte hade, utan det var väl mer så att vi fanns där som stöd när hon undrade över hur hon skulle göra för att få fram saker genom dokumentation.
Men om man ser det som ett lagarbete där man har olika roller på plan och lagledaren faktiskt ÄR en del av laget och inte "tränaren eller förbundskaptenen" så är det inte så värst konstigt tror jag.
I det nya förslaget som med stor sannolikhet klubbas igenom kommer förskollärare att ha de övergripande pedagogiska ansvaret på avdelningen och det kan man ju inte komma ifrån för att man har två förskollärare på en avdelning.
Förstår du hur jag tänker?
Tror att inställningarna till sitt jobb kan se väldigt olika ut beroende på vem vi är, hur vi lever och i vilken period i livet vi befinner oss i.För vissa är arbetet på fsk ett jobb som alla andra.De kanske inte funderar så mycket privat över sitt arbete,utan kopplar på sin yrkesroll då de kliver över tröskeln på sitt jobb.Andra brinner väldigt mycket för sitt jobb och funderar ständigt över sitt jobb och sin yrkesroll.
Finns det något rätt eller fel sålänge vi kan hålla focus på det vi ska när vi är på jobbet ?Nämnligen på barnen.De har rätt att kräva focuserade närvarande vuxna.Och det måste vi ge dem,den inställningen måste vi ha.Där kan vi inte välja.
Skicka en kommentar