foto: Paul Preacher
Jag har hittat mina egna gamla förskolebilder från "spädis". Jag var bara 8 månader när jag började och jag äälskade min ena fröken. En av dem var jag visst inte så förtjust i. Jag blängde argt på henne när hon skulle ta emot och mamma säger att jag började darra med underläppen när jag kom i hennes famn. Annat var det med "Bidigitta!" Jag bara mös in mig och älskade att vara med henne, det kändes fint säger mamma att lämna mig då när jag knappt hade tid att vinka för jag skulle mysa.
Jag ser det där hos oss nu. K som släpper allt när jag kommer på morgonen och slår armarna om benen på mig och riktigt borrar in ansiktet mot mina ben. Efter en stund tittar han upp mot mig och säger
- Komma, sitta. Och jag sätter mig ner och han kramar mig och pussar mig medans han kör in handen i mitt hår.
K accepterar mina kollegor, han tycker till och med mycket om dem och är nöjd och belåten över att få vara med dem, men om det är jag som ligger bredvid honom på sovstunden, då är det liksom lite extra bra.
Läs även andra bloggares åsikter om dagis, barn, dagisfröken, reflektion, relationer, förskollärare, förskola, jobbet, fantastiskt,
Inlägg
2 kommentarer:
Såå varmt är det att jobba med småbarn..Blir varm i kroppen och vill till mina små på jobbet.
Det är lika härligt när de börjar prata. I dag sa en av mina små (2 i jan)när hennes mamma kom
-varsågod mamma(vi åt mellanmål)hon tecknar sitt ner med tecken språk och säger detta urgulliga.Mamman förstod inget då hon inte pratar svenska.Men ack..
Tänk vad bra det är med kommunikation helt enkelt :)
Skicka en kommentar