Om att gå hem

Fredag betyder helg som betyder ledigt. Nästan i alla fall, tankarna slutar sällan och här sitter jag och funderar över hur svårt det kan vara att gå hem ibland, både för barn och vuxna.

Jag är en sådan som kan ha svårt att gå hem från jobbet. Jag dröjer mig kvar och fixar något eller ringer ett jobbsamtal i lugn och ro, ibland är det någon kollega som haffar mig och vill ha mina synpunkter på något, eller kanske hjälp med datorn. Jag gillar att avsluta i lugn takt på fredagar. Även fast det är tidiga fredagen händer det att jag blir kvar en timma eller mer..

För barn är det något annat. Många barn sneglar mot dörren varje gång den går upp och hoppas att det ska vara mamma eller pappa som står där. Många barn vill absolut inte gå hem när mamma eller pappa väl dyker upp. Ibland händer det att det är mamma eller pappa som inte vill gå hem och att barnen skriker ilsket vid dörren medan föräldrarna pratar med oss eller med varandra.

Jag förstår att det är svårt för föräldrar när barnen inte vill gå hem. En förälder berättade att den kände oro över att barnet hellre ville vara på förskolan än hemma, att föräldern blev ledsen varje dag över detta. Men så var det inte egentligen, det var en maktkamp, varje dag. Och varje dag vann barnet eftersom det blev lovat klubbor och glass om det följde med in i bilen.

Det blev bra till slut. Vi enades om, efter samtal med föräldern, att vi skulle hjälpa till att förbereda barnet och föräldern skulle förbereda på vad som skulle hända hemma. föräldern skulle även sluta med att fråga OM barnet ville följa med hem och i stället säga nu SKA vi gå hem. Och det hjälpte, det tog några veckor men det gick bra! Föräldern var mycket nöjd och belåten över att ha vänt detta som den drog sig för varje dag till en stund som gick smärtfritt snudd på varje gång.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, jobbet, reflektion, förskola, föräldrar, dagis, yrkesrollen,