tisdag 26 augusti 2008

Om jante

Det är fult att tro att man är någon ibland. Det är fult att tro att man kan något. Det är dumt att tro att utbildad personal gör skillnad tycker en del.

Jag frågar mig ibland vad det är som gör att man i mitt yrke bör vara så vansinnigt ödmjuk och nästan låtsas som att man inte kan något om det man gör. Är det för att vanligt sunt bondförnuft räcker, och jag har fel? Eller är det för att det finns en oro hos en del föräldrar om att bli utkonkurrerade?

Jag vet verkligen inte och brukar inte ägna mina dagar åt att brottas med de här problemen (??) eftersom jag upplever att de flesta föräldrar vi har är ganska nöjda. Är de inte det, så visar det sig i kommunens kvalitetsredovisning under våren och då blir man ibland häpen och undrar varför föräldrarna inte pratat med oss. Det hade varit så enkelt.

Ibland blir man också häpen över snälla saker som föräldrar säger till andra om oss, för nästan aldrig sägs det till oss.

Nåja.. Jag ska nog bara grubbla på det här ett par dagar till och sedan ska jag ägna mig åt att tänka på viktigare eller roligare saker. För faktiskt, jag blir ledsen på riktigt av att ha ett yrke som anses nödvändigt bara för att andra ska jobba, därför blir jag kanske onödigt bitsk ibland.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hejsan, en like som hittat hit via en slumpartad sökträff. Fastnade helt, har läst massor och nickat många många gånger. Som att läsa mina egna tankar emellanåt. *ler*

Ville bara lämna mitt avtryck, jag kommer säkerligen tillbaka. KUL att läsa om sitt eget yrke i bloggform. =)

Anonym sa...

Läste det du länkat till, och blev riktigt ledsen. jag är lärare mot yngre åldrar, jobbar i förskola, och ska alltså anse mig utbytbar mot vem som helst. Jag kanske rent av var bättre på det här yrket för sex år sedan, innan jag läste min lärarutbildning, läste vidare till en fil.mag i barn- och ungdomsvetenskap, och samlade på mig över 300 hp. Jag kanske var bättre som outbildad..
Suck.. Jag undrar om den där föräldern fattar vad den skriver på riktigt.

Malinka sa...

Ha, här är i alla fall en som inte tycker att de fantastiska pedagoger som arbetar på barnens förskola är några slags kvalificerade garderobsvakter (vilket en del verkar likställa förskolepersonal med).

Hu så hemskt att liksom lämna in barnen på förvaring – för det gör man ju om man bara vill ha dem ur vägen så man kan arbeta.

Unknown sa...

Ni som jobbar inom förskolan är proffs på det, och ni jobbar inte där bara för att andra ska kunna jobba. Det är ni som ser till, till stor del, att kommande generationer får den bas att stå på som de behöver. Så att tycka att man är något när man verkar inom ett av världens viktigaste yrken, det ska man göra. Kram

Lenox sa...

trulsan, vad roligt att du fastnade här :)

Karin, någonstans säger vettiga jag att man ska borsta bort det som damm ungefär, inget att fästa sig vid men det stööör

Malinka och Matti, det är skönt att de flesta föräldrar som sagt verkar nöjda med sin förskola :)

Anonym sa...

Ha, nu har jag ägnat mig åt att läsa inlägget som startade debatten, och den här anonyma människans alla påhopp, och det är bara att inse: Inlägg1 har sina barn på dagis. Jo, jag säger så, för så där var det när jag började arbeta i branchen 1988, när det hette daghem, sorgligt men sant. det tittades på Tv, det dracks kaffe utan hämningar, och det var på det stora hela sorgligt att tänka på idag. Men, efter att ha läst vad hon skriver hela vägen, så konstaterar jag litet lugnt att hon behöver döva sitt samvete. Hon ska vara mammaledig, men ska lämna de stora ändå- till folk som hon tycker är dåliga. Illa. Därför vill hon få fart på dem. Och de samverkar inte med varandra. Illa det med.
Den person som skrivit inlägget du länkar till vill bara ha tjafs. Varför är vi stolta över vår utbildning? Varför är vi inte bättre än de outbildade om vi nu är så stolta över vår utbildning? Blabla.. Hon kan sätta sina ungar på person1s dagis, så får hon det som hon vill ha. (Nä, jag menar inte förskola nu heller.=) )
Det är bara litet sorgligt att såna människor finns fortfarande. Att man som vuxen inte kan lära sig säga förskola istället för dagis, det handlar mest om att man inte ids, för man förstår inte skillnaden hur mycket den än blir förklarad. Jag ger däremot inte upp. Det ska gå att få respekt för det här yrket.