Om datorer

foto: Jef Bettens @stock.xchng

Just nu använder jag inte datorn som ett verktyg så värst mycket tillsammans med barnen. Främst beror det på att jag inte har en dator stående på avdelningen och kanske till viss del på att barnen är så små ännu. Det vi dock gör med datorn är att se på bilder tillsammans med barnen, de får återuppleva det de upplevt med hjälp av bilderna på datorn helt enkelt.

Tidigare har jag använt datorn på olika sätt, det har funnits spel, barnen har ritat, sett på bilder und so weiter. Men faktum är att det är dyrt att skaffa spel till förskolan. Det är också ett material som kan skapa många konflikter men även naturligtvis ena barn. I den förra gruppen jag hade blev en hel del barn fixerade vid datorspelen. Det var det enda några av dem kunde tänka på under dagen.
"När är det min tur... Hur många ägg kunde du fånga? Efter henne får jag... Va! får hon spela två gånger? jag fick bara... " Hela barnens dag gick åt att hålla koll på vem som spelade, vilka som inte hade spelat och att räkna ut hur de skulle kunna få spela fler gånger än det var sagt. Vi provade med tidsbestämda spelstunder, vi hade listor, vi hade äggklockor. Men barnen kunde inte slappna av utan cirkulerade kring datorn så fort vi var inne på avdelningen. Vid ett par tillfällen smet något av barnen in för att smygspela.

Vi hade många diskussioner kring det här i arbetslaget. Efter ett tag kom vi fram till att vi skulle ta bort spelen helt och hållet. Vi tog fasta på att förskolan skall fungera som ett komplement till hemmet och att alla våra barn på avdelningen hade och spelade datorspel hemma.

I stället erbjöd vi dem wordprogrammet och paint att jobba med på datorn. Efter ett tag insåg vi hur bra det beslutet var för benen i gruppen. Barnen som varit fixerade vid spelen, var inte det längre, utan kunde slappna av eftersom tävlingsmomentet var borta. Istället kunde de hitta lekar med annat material som inte var datorförknippade och fick roliga stunder på så sätt. Det skapades också helt nya samarbetsstunder och lärandesituationer som vi inte förutsett. Barnen började lära varandra att skriva. En läste upp bokstäverna, en i taget, en skrev och en såg om det blev rätt, en fjärde som redan lärt sig läsa tittade också på skärmen och läste sedan upp de färdiga orden. De lärde sig ändra typsnitt, storlek, förhandsgranskning och klippa in bilder, jag vågar påstå att flera av dem var duktigare på word än flera pedagoger i huset.

Datorn fick också en roll i rollekarna. Man använde den på kontoret eller när man gick till jobbet.

Barnen hade ju tillgång till Paint också. De ritade och skrev ut, sparade och hämtade gamla dokument. Hela den här processen medförde att våra barn efter ett tag blev proffs på att manövrera bland mapparna på datorn och medförde också att de klarade av att använda datorn och hjälpa varandra på ett helt annat sätt än tidigare.

Hade vi fortsatt att arbeta med samma grupp barn, hade en förlägning kunnat vara att barnen hade fått skriva text till sina portfolios, eller plocka ut bilder (vilket de i och för sig redan gjorde) själva och på så sätt fått större inflytande över vad som skulle finnas i portfolion.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, förskola, förskollärare, jobbet, reflektion, yrkesrollen, dator, IT