Om förebilder

Min man och jag diskuterar ganska ofta våra respektive yrken hemma. Våra yrkesval är inte alls de samma men ändå handlar det många gånger om samma saker även om perspektiven är lite olika.

Häromdagen berättade han att han ska åka ut i högstadieskolor och prata lite grand om sitt yrkesvall eftersom det är viktigt för barnen att de tidigt får bra förebilder.
-Vadå tidigt? tyckte jag
-Ja att de tidigt får se att det finns positiva val..
- Ja och välkommen till min arbetsplats då om du vill att barnen ska få goda förebilder tidigt. fortsatte jag
- Det är väl alldeles för tidigt, där förstår de ju inte på samma sätt? Eller?

Och nej, det gör de ju inte, förstår menar jag, men när jag tänker igenom mina barngrupper i huvudet inser jag att i alla mina grupper har det funnits idoler och förebilder och jag har kunnat se hur lätt barnen påverkar varandra, och även hur lätt vi vuxna påverkar barnen.

I min förra barngrupp var det Star Wars som gällde för många av barnen, och Amy Diamond.
Ett par år tidigare var det spindelmannen och Batman som var de stora förebilderna i alla fall de som var tydligast. Många barn hade storasyskon som förebilder eller sina föräldrar, men det märktes inte på samma sätt riktigt.

Nu, när jag jobbar med små barn, ser jag att många barn är intresserade av Pippi, Bamse och jag hör även Laa-Laa och Po nämnas här och var. Så jag håller inte riktigt med min käre man om att det är att vara tidigt ute när han åker till högstadieskolor för att ge barnen positiva förebilder. Jag tror att allt sånt arbete måste börja mycket tidigare, när de är 13 eller 14 kan det var väl sent.

Läs även andra bloggares åsikter om reflektion, yrkesrollen, skola, barn, förskola, förebilder, idoler, dagis,