Om budget och Gruffalon

Idag har vi diskuterat barnböcker på jobbet och vi tycker nog olika och tänker nog olika. Någon påpekade att vi kan ha ett känsloperspektiv när vi köper in barnböcker, att vi bör tänka på att barnen/djuren i böckerna bör representera en bredd av känslor och handlingar. En annan tyckte att vi skulle tänka på rim och ramsor eller kanske att om vi ska tänka genus, att köpa Pippiböckerna eftersom hon då skulle representera starka kvinnor. Vi diskuterade när Malins mamma gifte sig med Lisa och att få möta olika sorters livsvillkor, olika kulturer och olika länder.

Rim och ramsor ploppade upp, precis som att tänka ur ett språkperspektiv, matematik och åldersperspektiv, lite om att låna i stället för att köpa och så vidare.

Egentligen tror jag att alla tyckte att allas tankar var bra, att det fanns vettiga argument hela tiden, men så är det det där med budget. Det är så jäkla trist att behöva tänka på pengarna hela tiden. Nu när vi är i början av att bygga upp, vore det fantastiskt mycket roligare om vi faktiskt kunde lägga en bra grund i stället för att prioritera. Och det handlar inte om att jag inte vill samarbeta med biblioteket, det handlar om att jag vill ha en bas på plats. Som jag kan jobba med som jag vet finns där om jag vill, som jag inte glömmer att lämna tillbaka...
Just nu pratar vi om att bygga upp en liten bas som alltid ska finnas och frågan är väl vad vi vill ska finnas i basen, helt enkelt.

En bok som jag alltid propagerar för är Gruffalon av Julia Donaldson. Jag älskar boken och den har varit med mig i alla mina barngrupper sedan jag avslutade min utbildning. Den går att jobba med med små barn och stora barn. Och den är lätt att lära sig utantill vilket är en fördel när man ska läsa den många gånger för många barn. Läs den!

Läs även andra bloggares åsikter om dagis, jobbet, reflektion, förskollärare, förskola, yrkesrollen, böcker, läst, gruffalon