De är snart avklarade nu, utvecklingssamtalen, och vårt fokus den här omgången har varit föräldrarna även om det låter knasigt. Jo jag ser det så i alla fall, att föräldrarna har varit i fokus eftersom vi har stämt av med dem hur de uppfattar att vi arbetar med deras barn i förskolan och hur deras barn trivs i förskolan.
Nästa punkt har varit att berätta för föräldrarna hur vi upplever att deras barn trivs i förskolan och vad vi ser att deras barn tycker om att göra när det vistas i förskolan men även hur barnet hanterar olika situationer.
Vi har också berättat - utifrån läroplanen - hur just deras barn har inflytande över sin dag eller hur just deras barn utvecklar sin identitet och känner trygghet i den. Vi har småpratat lite och skrattat, nickat instämmande åt varandras ord och tankar och det har lämnats tid till frågor och funderingar. Det känns riktigt bra den här omgången.
Jag tror att A och O är tydlighet i de flesta sammanhang, men kanske särskillt när det finns en förälder som känner oro. Vi har börjat med att fråga just om oron, och de har fått berätta, och vi har jobbat med att stärka upp den delen som föräldern berättar om. Vi berättar noga hur vi arbetar med just den delen som föräldern oroar sig kring och sedan återkopplar i igen till det vid nästa samtal och frågar om oron igen.
Detta har visat sig vara ett mycket bra koncept. Föräldern har ofta gett oss feedback på just det momentet när vi utvärderat och sagt saker som "att det kändes bra som förälder att bli lyssnad på".
Ibland är vi övertydliga, och vi förklarar varför. Vi förklarar att "det är för att du som förälder inte ska sitta på jobbet och vara orolig, vi vill att du ska känna att din skatt har det bra hos oss och att vi ser ditt barn."
Jag fick en sådan fin kommentar av en förälder som uttryckte sin glädje över att deras barn hade hamnat i just vår grupp, att det kändes så fantastiskt att vi tagit oss tid med föräldrarna som till en början var mycket oroliga och nu inte är det. Så jag antar att vi har hittat ett korn här när vi ägnar mycket tid åt föräldrarna den första tiden.
Och jag som känt mig rätt nere och stressad ett tag, boostar förskollärarjaget genom att bli bättre och bättre på samtalen och genom att suga i mig de fina kommentarerna jag får av föräldrarna.
Läs även andra bloggares åsikter om samtal, utvecklingssamtal, dagis, föräldrar, förskola, förskollärare, yrkesrollen, oro, reflektion,
Inlägg
6 kommentarer:
Smart innehåll! Ska ta med mig det här i förberedelsearbetet inför våra utvecklingssamtal. Det är ju så lätt att det bara blir en massa rapande på rutin...
Jag känner inte dig, vet inte vem du är och har bara skummat de översta inläggen på din blogg. Men jag vill ändå säga TACK för att ni finns! Ni som jobbar i förskolan och TRIVS med det och TYCKER OM ert arbete!
JAg är barnskötare och har jobbat i förskola och skola, men vill inte göra det mer, för jag kan verkligen inte trivas (längre) - så TACK för att ni finns, ni som gör ert bästa med våra barn! =)
Mona
Vilket skönt upplägg! Vi har jättebra pedagoger på våra barns förskolor också och det brukar bli bra samtal men just sådär har dom aldrig gjort. Nu börjar iofs vi bli rätt så vana också, är fjärde året vi har barn på förskola nu och har tre stycken inne i svängen... Men våra pedagoger är så underbara för dom har alltid tid när man hämtar, man kan småprata lite om dagen, ta upp saker man oroar sig över osv.
Hej!
Tack för alla spännande kommentarer och tankar kring utvecklingssamtal!Jag gläds verkligen när jag ser och hör alla
goda tankar där barnet inte värderas utifrån ANDRAS värderingar om vad som är "rätt"eller "fel". Utvecklingssamtalet ska ju hjälpa barnet att "växa", att utveckla sina styrkor och se sina framsteg.
(Fel och brister blir man varse ändå...) Utvecklingssamtalen ska sedan ligga till grund för VERKSAMHETENS planering för att stötta barnen i det som är svårt. Det är inte barnen som ska passa in - det är förskolan som ska passa för de barn vi har!
Själv har jag mycket lång erfarenhet som förskollärare,förskolechef och är numer egen företagare (www.impulser.se). Jag arbetar idag med att ge er som arbetar i förskolor fortbildning och stöd.
Under sex terminer har jag haft turen att få hålla uppskattade kurser om Utvecklingssamtal på många förskolor.
Något som brukar ge en AHA-upplevelse är att de ord vi använder för att beskriva barnen kan uppfattas som både positivt och negativt: snäll, blyg, busig, pratglad, envis, livlig, osv.
Kom ihåg att då förklara på vilket sätt och i vilka situationer ni menar så att föräldrarna får bilder och förståelse av vad som händer på dagarna och hur deras barn reagerar!
Lycka till!
Janne, skriv och berätta i fall ni gör det!
Mona, jo till största delen tycker jag att jag har ett riktigt bra jobb!
Martina, roligt att du tycker om förskolans pedagoger, det blir de glada av att höra om du säger det till dem!
Marianne, spännande företag du har. Jag håller med dig om att ord so beskriver barnet är vansliga eftersom de är så laddade, därför använder vi oss väldigt sällan av egenskapsord när vi beskriver barnet utan vi beskriver utifrån olika situationer - hur barnet gör och hanterar olika situationer.
det är spännande med ord envis vs målmedveten osv.. det är olika laddningar helt enkelt.
tack för era kommentarer!
vad anser du är viktigt för att utvecklingssamtal ska bli en del i ett gott samarbete med vårdnadshavarna?
Skicka en kommentar