Jag tänker på förskolans uppdrag i kväll och jag tänker på rollen jag har som förskollärare. Jag tänker på alla debatter man haft, och har, kring vad förskolan står för och om lärandeuppdraget och om omsorgsuppdraget. Och jag känner mig liksom trött. Jag har inte stångat mig blodig på något vis men jag är trött på att behöva kämpa hela tiden.
Och jo det känns så. Det känns som att jag får slåss för att bli tagen på lika stort allvar som juristen eller ekonomen. Och jag frågar mig hur det kan vara så egentligen, vad exakt är det som gör att mitt jobb är mer som ett låtsasjobb än någon annans? Är det för att det är barn jag arbetar med? Är det för att det handlar om lek eller är det för att jag också byter blöjor ibland? Just nu känner jag mig trött på att förklara och jag funderar på att trycka den här artikeln i handen på nästa idiot jag möter.
Läs även andra bloggares åsikter om reflektion, dagis, förskola, förskollärare, jobbet,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Du har världens viktigaste jobb! Du och alla ni andra förskolärare och barnskötare, NI tar hand om mina barn. Och de flesta av er gör ett fantastiskt jobb!
Och ditt inlägg påminner mig om att jag imorgon ska berömma och tacka storebrors inskolningsfröken (är det ok att säga fröken? :-) )för den support jag fick av henne häromdagen när jag lämnade storebror.
Det är heeelt okej att säga fröken... fast bara om mig inte till mig, då heter jag Lenox :)
och tack för en fin kommentar!
Skicka en kommentar