Ibland råkar man av misstag höra saker som man kanske inte skulle hört egentligen. Ibland blir man riktigt ledsen. Så där ledsen att man får ont i magen och känner att man nog egentligen inte vill gå tillbaka till jobbet.
Ibland gör det inget, det blir någon slags bekräftelse av vad man redan vet, nämligen att personen och jag, vi gillar inte varandra.
Däremot kan man bli förvånad. Man trodde kanske att personen i fråga gjorde som man själv, nämligen höll tyst om det man tycker inför andra. Lät bli att sprida sin osakliga dynga och personliga åsikt bland kollegor eftersom den personliga åsikten om personen inte hör just till jobbet.
På arbetsplatsen har vi (tidigare?) varit tydliga och noggranna med att det ska vara rak kommunikation. Är man arg på någon säger man det till personen. Kommer någon med skitsnack om någon till mig, säger jag "Oj då, du bör nog ta upp det där med X, inte med mig". Men nu...
Jag vet inte, jag känner mig sur och grinig. Jag SKULLE kunna häva ur mig en del, men jag gör det inte, jag känner att jag skulle bli personlig och sur och det skulle gå ut över jobbet och det är det inte värt!
Läs även andra bloggares åsikter om reflektion, yrkesrollen, uselt, förskola, förskollärare, kollegor,
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar