torsdag 4 september 2008

Om engagemanget



Jag håller inte med om det här men visst finns det något i det som skrivs i kommentarerna kring utelek. För det finns förskolor där barnen slussas ut så fort det blir stimmigt och stojigt, det finns förskolor där personalen inte engagerar sig i barnens utelek, och det finns förskolor där pedagoger tycks tro att den fria leken innebär lek fri från vuxna.

För mig och många andra innebär den fria leken den stund på dagen då barnen erbjuds olika aktiviteter som de själva väljer, men det innebär inte att vi vuxna kan pausa eller göra annat, tvärtom måste vi engagera oss och delta i lekarna. Vi måste vara med och hjälpa de barn som inte riktigt knäckt lekkoderna så att de får lyckas i stället för att misslyckas. Det gör vi genom att delta och genom att hjälpa till att styra upp leken innan den rinner ut i sanden eller spårar ur.

Vi måste också vara med och skapa utmaningar för de barn som har kommit en bit längre i sina lekar än de andra barnen, hitta vägar så att leken inte blir tråkig eller "för enkel" för dessa barn.

Det är genom leken, och då ofta i rollekarna, under den fria leken som vi jobbar med barns självkänsla och hjälper barn att sätta ord på känslor som uppstår tillsammans med kompisar. Vi är med för att slussa in barn som hamnar vid sidan om. Barn klarar inte alltid själva av att hitta roller för alla i lekar, men det gör engagerade vuxna och därför är vi viktiga för barnen på förskolan.

Vad gäller uteleken, så tror jag att om man har samma inställning till den som till den fria leken, så blir det bra. Det vill säga, att under uteleken och utevistelsen skall barn erbjudas olika aktiviteter och erbjudas engagerade och närvarande vuxna. Det är fullt möjligt. Jag ser det dagligen hos många av mina kollegor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Med en så tydlig syn på sin egen yrkesroll kan det bara bli bra.
I din närhet känner jag mig stolt över att tillhröa släktet pedagoger och säger ja och amen till ditt inlägg.

Men när personal inte vill/orkar/kan förstå då ser jag bara mörker.
När det viktigaste på dagen är att få ut barnen direkt när de kommer. Helst så att föräldrarna tar på dem galonkläderna i tamburen så att pedagogerna inte behöver vara delaktiga i det momentet.

När man åtta timmar senare hämtar ute i snålblåsten och får höra att de dessutom ätit ute igen både till lunch och mellanmål - då brister det.

Tack för ditt goda engagemang. Bra pedagoger behövs det fler av.

KakanH sa...

Som jag skrev på Hosannas sida (genom vilken jag hittade hit) så finns det både bra och dåliga förskolor och det finns både bra och dåliga pedagoger.
Jag har läst här en stund och jag måste säga att jag tycker att det är intressant att du funderar så runt din roll och vad du vill. Tyvärr är inte alla som du och när man lämnar det käraste man har vill man gärna ha de bästa pedagogerna eller hur?

Jag hoppas att du orkar hålla uppe ditt engagemang, det behövs sånna som du!

Lenox sa...

Hosanna: jag tror att man behöver se och undersöka vad det är som gör att personal inte vill eller orkar. Arbetsvillkoren är inte alltid så bra om man säger så. Och stort tack för den fina komplimangen!

Karin: nej jag tror inte att alla är som jag, jag tror att de finns många som har kommit långt mycket längre än jag och som kan mycket mer än jag. Det är dit jag vill, jag antar att det kanske är något bra. :)

Anonym sa...

Lenox; nej det är ofta när det kommer till arbetsklimatet/villkoren som det brister.
Tänker lite på ditt inlägg om "att bli tagen på allvar" och förmig har det ofta handlat just om att det ä rde som styr som inte tar på så stort allvar. Föräldrarna är många gånger medvetna om vilket fantastiskt jobb många pedagoger gör, likaså kollegerna men chefer och administration har ofta visat en oerhörd okunskap när det gäller uppdraget.