Jag är förskollärare. Det är inget jobb man skryter med egentligen. De flesta tycks tro att man är en slö jävel, lite mindre begåvad än andra och att man “äälskar barn”. Det gör man ju förstås, men kanske inte alla och kanske inte så där slibbigt och lite påträngande som “äälskar barn” antyder. Jag valde inte jobbet för någon av de där anledningarna. Jag valde jobbet för att jag är intresserad av människor av pedagogik och av lärandet.
Idag känner jag mig inte så osäker på vad jag ska ska svara när någon frågar vad jag jobbar med. Jag svarar som det är och har någon fler frågor besvarar jag dem också. Förut kunde jag skämmas lite och småljuga, säga att jag var lärare eller pedagog, kanske till och med att jag jobbar med andra åldrar än de jag har nu. Nu ljuger jag inte.
Jag är förskollärare.
Foto: www.fotoakuten.se
Inlägg
3 kommentarer:
Jag hyser stor respekt för förskollärare. På riktigt. Jag tycker ni har ett av de viktigaste jobben i samhället!
Jag tror nog att vi har det också ibland, konstigt nog märks det dåligt på andra sätt än trötthet :)
Det är konstigt det där. Min kompis är förskollärare och säger alltid att hon är lärare (när någon utomstående frågar). Trots att hon inte har den behörigheten ännu. Knasigt det där.
Skicka en kommentar