Om skrivandet

Jag var på middag härom kvällen och jag kände ingen som var där. Men det var högt i tak och diskussionerna tog hisnande turer fram och tillbaka mellan varven. Vid ett tillfälle diskuterade vi bloggar och bloggande varpå jag nämnde att jag påbörjat en jobblogg nyligen. En kvinna frågade hur jag skrev då och jag fick ju fundera, särskilt när en fråga var om jag skulle låta bli att konfrontera kollegor på riktigt och i stället skriva om dem på bloggen?

Nej så är det inte. Jag har ganska svårt att se att det skulle kunna hända. Det är inte därför jag skriver det här, för att kunna prata skit utan att själv råka illa ut. Jag skriver detta som en slags reflektion och jag vill inte ha det sammankopplat med mina andra tankar kring annat.

Jag gillar mitt jobb, det är en del av mitt liv och mina tankar upptas av jobb ganska ofta även på fritiden. Ibland vill jag kunna skriva om det som finns i huvudet, som är mitt och som inte är en reflektion tillsammans med andra. Och jag tänker på utbildningen där vi hade reflektionstid i slutet av varje dag och jag känner att jag saknar det där ibland och att jag på det här sättet kanske kan hitta ett annat sätt att få reflektionstid. Kanske.