Om platsbrist

Jo jag tycker synd om föräldrarna som hoppas och tror att de ska få sin plats på den förskolan de helst önskar. Jag tycker det är trist att man inte hade kunnat förutse detta lite tidigare och byggt i kapp.

I den kommun där jag jobbar är det pressat. politikerna har lovat en sak och försöker pressa in barn på förskolor som de lovat, de har till och med sagt att "alla barn ska till sina hemförskolor" vilket innebär att på vissa förskolor skulle de behöva ta in 16 barn till, trots att de redan har grupper med 19+2 barn. Ibland har politikerna lösningar, de säger att man kan få en extra vuxen till på några timmar, 20 timmar kanske. Men det löser inget, det innebär bara en till person som ska få plats och det är inte det som är kvalitet. Att trycka in fler vuxna på redan trånga avdelningar.

Kvalitet vore att barngrupperna fick lov att vara mindre i fred (det har politikerna också lovat nämligen) Cirka 16 stora barn vore väl lagom och tre vuxna. Jag är inte kinkig 17 går också bra.

Samtidigt har jag lärt mig att det är inte lönt att gnälla, man har den barngruppen man har, det gäller att hitta lösningar. Så, vi delar upp oss vid ännu fler tillfällen än tidigare, vi jobbar i små grupper så ofta det går och provar oss fram till vad som kan fungera.

Dessutom medför stora grupper och lite pressade situationer att man måste tänka efter ännu mer än tidigare hur man ska utforma den pedagogiska miljön, och få den att fungera på ett sätt att den åtminstone inte stjälper verksamheten. Det, är en utmaning!

Läs även andra bloggares åsikter om jobbet, förskola, förskollärare, föräldrar,