om godis och lek

Det har varit skönt med ett par dagars extra ledigt. Det har gett mig tid att vila helt enkelt och jag behövde det. Idag var det enkelt att hantera konflikterna, och det var enkelt att sänka rösten i stället för att be barnen göra det. Det ger oftast exakt samma resultat, men är jag trött glömmer jag bort det.

En stund under dagen satt jag och fyra barn tillsammans i ateljén och jobbade med modellera. Vi gjorde godis för att sälja i en godisaffär. Barnen var mycket engagerade och försökte komma på olika sorters godis att tillverka. En pojke tyckte att det var svårt, det fanns ingen röd lera och hans favorit var jordgubb. Han fick förslaget att låtsas, han gick med på det efter ett tag.

Så småningom kom vi fram till stunden då vi skulle sälja vårt godis. Det fanns mycket att sälja. Godisnappar, citronmaskar, små vackra blåbärssniglar, lakritsbullar och karamellklubbor.

Härligt var det att se hur de försökte enas om priser och hur de diskuterade vad som var rimligt med kunden (kollegan K) Ett av barnen föreslog att godisnappar skulle kosta tusen, det tyckte inte K, då ville hon handla någon annanstans!
- Okej, okej... vänta sa barnen och tittade på varandra, 2 kronor?
-Bra tyckte K, då kan jag köpa mycket!

Nu log alla barnen och tittade på bordet där godiset låg uppradat, de förhandlade fram priser och sålde för glatta livet.

De berömde varandra för lyckad prissättning varje gång K köpte något och fick självförtroende nog att göra pengar och börja sälja till de andra barnen. Till slut var alla barn engagerade i leken och de barnen som var med från början sken som solar.

Återigen kändes det fint i förskollärarhjärtat när barnen som inte alltid brukar välja av att leka tillsammans hittade varandra genom leken och också berömde varandra och visade stor generositet genom att erbjuda lån och att byta roller i leken. Det var fint för alla inblandade, inte bara barnen.

Läs även andra bloggares åsikter om yrkesrollen, förskollärare, förskola, lek, modellera