Jag håller inte med om det här men visst finns det något i det som skrivs i kommentarerna kring utelek. För det finns förskolor där barnen slussas ut så fort det blir stimmigt och stojigt, det finns förskolor där personalen inte engagerar sig i barnens utelek, och det finns förskolor där pedagoger tycks tro att den fria leken innebär lek fri från vuxna.
För mig och många andra innebär den fria leken den stund på dagen då barnen erbjuds olika aktiviteter som de själva väljer, men det innebär inte att vi vuxna kan pausa eller göra annat, tvärtom måste vi engagera oss och delta i lekarna. Vi måste vara med och hjälpa de barn som inte riktigt knäckt lekkoderna så att de får lyckas i stället för att misslyckas. Det gör vi genom att delta och genom att hjälpa till att styra upp leken innan den rinner ut i sanden eller spårar ur.
Vi måste också vara med och skapa utmaningar för de barn som har kommit en bit längre i sina lekar än de andra barnen, hitta vägar så att leken inte blir tråkig eller "för enkel" för dessa barn.
Det är genom leken, och då ofta i rollekarna, under den fria leken som vi jobbar med barns självkänsla och hjälper barn att sätta ord på känslor som uppstår tillsammans med kompisar. Vi är med för att slussa in barn som hamnar vid sidan om. Barn klarar inte alltid själva av att hitta roller för alla i lekar, men det gör engagerade vuxna och därför är vi viktiga för barnen på förskolan.
Vad gäller uteleken, så tror jag att om man har samma inställning till den som till den fria leken, så blir det bra. Det vill säga, att under uteleken och utevistelsen skall barn erbjudas olika aktiviteter och erbjudas engagerade och närvarande vuxna. Det är fullt möjligt. Jag ser det dagligen hos många av mina kollegor.
Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, den fria leken, förskola, reflektion, utevistelse, yrkesrollen
Inlägg
