Om att välja

Det händer att vänner och bekanta frågar mig vad de ska tänka på när de tittar på förskolor till sina små telingar. Och jag tycker inte att det är en helt enkel fråga att svara på för det finns så många saker man vill ska klaffa.

• Huset ska vara bra, lokalerna ändamålsenliga
  
• gården, säker, utmanande och inspirerande
• personalen, trevlig, välkomnande, inspirerade och inspirerande, kunniga, tydliga och närvarande
• grupperna lagom stora
  
• vettiga pedagogiska tankar
• ett bra synsätt vad gäller barn och lärande

Ja listan kan bli milslång ungefär. Jag märker att jag själv är ganska kritisk när jag går runt och tittar på förskolor. Framförallt brukar jag vara kritisk till hur de disponerat lokalerna. Många gånger har förskolor fantastiskt bra lokaler utan att "ha vett nog" att disponera dem.

Ibland är jag kritisk till att det inte syns vad man gör på den avdelningen jag kommer till. Jag ser en del material men jag ser INTE vad de jobbar med just nu, var lägger man fokus?

Det händer att jag hajjar till och inspireras. En del ställen har tänkt till ett par varv och verkligen jobbat med miljön och rett ut vad de vill med avdelningen. Då brukar jag hamna i diskussion, och det är härligt! Härligt att se hur pedagogen brinner för det han/hon gör och för att han/hon blir så glad över att någon frågar!

Jag önskar ibland att föräldrar frågade oftare hur vi har tänkt kring det där eller det här och att det inte var så himla mycket sovtiderna som stod i fokus. Jag har i alla fall svårt att tro att det är den där kvarten plus eller minus som spelar roll i slutändan, men jag vet ju inte säkert.

Jag har en plan nu att jag ska försöka besöka mina kompisars barns förskolor framöver. Jag går givetvis undercover och utger mig för att vara kontorist!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, miljö, förskola, förskollärare, dagis, val

om att läsa här?

jo.. plötsligt har det RASAT in läsare här och jag kräver inte att någon ska kommentera, men jag skulle gärna vilja veta något lite för jag är dödligt nyfiken.

så.. till höger kan man svara på en fånig liten enkät

och så får man gärna svara här i kommentarerna också, om man vill

Om gruppfrämjande material

foto: hortongrou

Jag diskuterade med min student en dag vad vi menar med gruppfrämjande material och aktiviteter. Tydligen hade någon nämnt detta vid en föreläsning utan att närmare gå in på vad som menades.

Hos oss när vi arbetar med små barn har vi inte så värst mycket material som man arbetar med en och en eller ens två och två. Vi försöker att ha material som man kan leka eller jobba med där det inte gör något om någon försvinner eller tillkommer lite då och då.

Sedan har vi material som man kan samlas kring och där många kan delta,

• tex byggmaterial, olika sorters. Vi har inte allt framme samtidigt (oftast) utan byter ut det lite då och då i stället.
• skapande material, lera (inte play dough) modellera, färger och stafflier. Dock inte sorten som finns på IKEA där det finns en fram och baksida. Vi har väggstafflier där barnen kan stå bredvid varandra och slipper springa runt till andra sidan för att se vad kompisen gör.
• utklädningsgrejer och saker som vi kan ha många av.
• öppna material som sand (vaxad sand just nu) (tilläggsmaterial - inte ett basmaterial) vatten, pinnar, återvinningsmaterial, kottar etc. Oslagbart, särskillt vatten eftersom det drar till sig i princip alla barn.
• såpbubblor i olika storlekar och i olika miljöer
  

Detta material är bra att arbeta med tillsammans för att vi kan göra det på vilken nivå som helst, vi kan inspireras av varandra, vi kan samtala, vi kan hjälpas åt, barnen misslyckas inte när de tröttnar och vill gå i väg, och det kan tillkomma barn utan att man måste förhandla om alla regler eller det som man påbörjat.

Det finns gruppfrämjande material som tillämpar sig extra bra vid invänjningar, oavsett vilken sorts invänjning man väljer. Och det är bland annat vatten, såpbubblor och rutchkanor. Vi har haft barn som ylat 14 dagar i sträck som tystnat när de fått stoppa ner händerna i vatten, eller som börjat skratta första gången sedan pappa lämnat när vi börjat blåsa såpbubblor. Numera ser jag det som ett basmaterial vid invänjningar.

Det är spännande att få förklara för, och att ha en student att reflektera med måste jag säga. Dock får jag bita mig i tungan ibland och minnas att så där naiv och bestämd var jag också när jag gick min utbildning. Det är ganska skönt att få tro att saker är på ett visst sätt ibland.


Läs även andra bloggares åsikter om barn, yrkesrollen, förskola, förskollärare, dagis, inskolning, material, grupp

Om bus och relationer

foto: matchstick

Det finns inget som går upp emot bus. Det är så fantastiskt att få busa med barn och jag tror uppriktigt att det många gånger är i buset som de sanna mötena uppstår och att det är så man bygger hållbara relationer med barn.

Idag busade L och jag vid handtvättningen efter lunch. Jag stängde av vattnet när han stoppade in händerna under kranen och så tittade jag på honom och frågade:
- var är vattnet!? L lutade sig fram mot handfatet och tittade mot kranen
- Botta vattnet? sa han och tittade på mig, sedan log han och öppnade kranen..
- Nää.. Dä Ä vattnet!!
- Ja där är vattnet sa jag och så fortsatte vi en stund.

Lite senare vid sovstunden låg jag och nattade L och ett annat barn. Mina nycklar hade halkat ur fickan och låg mellan mig och L på madrassen. Jag såg mellan låtsassovande ögonfransar hur L tog nycklarna och gömde dem under filten, sedan viskade han och la handen på min arm:
-Va ä nycklana?
-Är de borta nycklarna? frågade jag
-Nyckla botta! sa L bestämt och log
-Nää.. sa jag och lyfte på filten, där är nycklarna!

L skrattade förtjust och jag också. Det gjorde min dag idag.

För det är i sådana stunder jag ändå ser att barnen kan se sammanhang i tillvaron, som jag ser att de utvecklar humor, och som jag ser att det finns en slags trygghet, tillit och relation mellan mig och barnet och att den kommer att hålla även om vi ryker ihop och blir arga. Jag tror att det är den sortens relationer som är viktiga för barn, men även för mig, som arbetar med dem varje dag.

Läs även andra bloggares åsikter om dagis, förskola, förskollärare, barn, kvalitet, bus

Om samling igen

foto : spekulator

Jag har fått några förfrågningar om vad man kan göra på samlingar, och eftersom absolut flest människor hamnar här efter att ha googlat på "förskola + samling" så skriver jag om det igen.

Jag är inte av den åsikten att samlingen är förskolans viktigaste moment. Jag tycker att det är roligt och bra med roliga och bra samlingar, men att värdelösa samlingar lika gärna kan kvitta.

Jag tror verkligen inte att det är på samlingen man jobbar med gruppen och gruppklimatet eller att man för att barn får välja saker och rösta på en samling, kan säga att man jobbar med barns inflytande eller demokrati.

Jag tror att en samling måste vara riktigt meningsfull, riktigt tilltalande och riktigt bra för att alla barn i gruppen ska få något utbyte av att sitta ner och/eller delta i samlingen.

Här är några saker vi gör med mina små illbattingar under samlingen.

• Vi sjunger sånger och ramsar. Vi har sånger + text (för oss vuxna) uppsatta på väggen så att alla kan delta även om man är vikarie.
• Vi spelar med instrument till sången, då tar vi ner instrumentlådan och barnen får välja något ur lådan och så sjunger vi utav bara helskotta och rasslar och plingar och låter. Det är riktigt roligt.
• Vi leker rörelselekar, många olika sorters
  
• Vi berättar sagor med hjälp av konkret material. Just nu har det varit mycket "bockarna Bruse" och "lilla huset", men vi satsar på att införa "Petter och hans fyra getter" eller "God natt Alfons Åberg" snart.
• Vi leker lekar som björnen sover eller gumman i lådan. Då lägger vi oss under en filt eller sitter i en låda med filt över. OM barnet vill, filt är inte så viktigt.
  
• Vi släcker ner och lyser med ficklampor, spännande spännande!
  
• Vi tar fram alla mössorna vi har till utklädning och klär på oss och tittar i spegeln, ibland blir det en lek av det hela.
• Vi tar fram overheadaparaten och använder den för att se på bilder av oss eller tex en buss, då kan man låssas att man går på bussen och så blir det en lek osv..
  
• Vi målar oss till katter och leker kattlekar.
  

Vi har olika sorters material till samlingen på avdelningen. Djur i burkar eller påsar som ibland symboliserar sånger, men oftast har vi material till sagor i större påsar eller askar. Jag har tillverkat själv och letat på loppisar, ibland får vi saker av föräldrar.

Vi har inte prickar som barnen ska sitta på. Min erfarenhet är att det kan vara bra när man måste jobba med tydlighet för barn som behöver veta exakt var de sak sitta och ha sin egen plats, men dessa små hoppar mest runt och dansar hela tiden så det är inte fokus just nu, att sitta på samlingen menar jag.

Detta är något lite av vad en samlingsstund kan innehålla hos oss. Det finns tusen fler saker man kan göra, men det beror ju lite på vilken ålder barnen har. Vi har små och fokuserar på att alla ska orka och tycka att det är meningsfullt. Hade vi inte haft barn i gruppen som blev så rädda när jag klär ut mig hade jag nog gjort det, nu provar jag lite grand ibland vid andra stunder men det går inte för det finns ett barn som blir så rädd bara jag målar kattnos på mig själv.

Läs även andra bloggares åsikter om samling, dagisfröken, dagis, yrkesrollen, barn, förskola, förskollärare, jobbet,

Om vikarier

Det är en historia för sig det här med vikarier. Det finns fantastiska människor som bemöter barnen så fint och bra att man nästan känner sorg över att de inte är kollegor. Sedan finns det monstervikarier som skriker åt barnen, som bara står som om de var upphängda och nedsläppta, som inte reagerar när barnen slåss eller är ledsna.

Jag har själv varit vikarie och jag vet hur det kan vara att komma ny till en förskola där ingen presenterar sig och där man bara får göra "skittråkiga saker" men jag förstår faktiskt inte attityden som förekommer hos vikarier.

Till exempel förstår jag inte vikarier som:

• har med sig mobiltelefonen och svarar och pratar i fem-tio minuter med en kompis om vad som helst
• inte frågar om det är saker de undrar över
• som skäller på barn de inte känner
• som inte tycker att de är därför att torka bord eller plocka undan
• som när de är i barngruppen, plötsligt bara har försvunnit och gått på toaletten utan att säga till någon att de går.
• som säger till föräldrar att deras barn varit stygga mot den och den

Det där är bara axplock av vad man ser ibland hos vikarier. Numera är jag ganska noggrann med att säga att JAG tar föräldrakontakt, att de bör presentera sig och så men JAG eller någon annan som känner barnen, berättar om barnens dag. Det är också en sekretessfråga.

Idag har jag haft vikarie, det var okej. Den andra vikarien jag skulle haft dök aldrig upp, ett missförstånd som löste sig framåt eftermiddagen men jag är i kväll gristrött och lite sur. Barnen har haft kvalitet på barnpassningen en dag som denna men inte mycket mer.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, förskola, förskollärare, kollegor, stress, vikarier, yrkesrollen

om förväntan

Det är bara fem veckor kvar till jul! Jag repeterar, BARA FEM VECKOR KVAR TILL JUL!!!

Hur kunde jag missa alla veckorna som fanns i september och oktober? Vad gjorde jag då?

På jobbet sjunger vi "midnatt råder, tyst det är i husen [...] tipp, tipp, taaapp!" Inget av barnen pratar om tomten eller om julklappar men på avdelningar med lite äldre barn ser jag hur aktiviteten stannar av när man nämner julen eller tomten. Förväntan ligger helt klart i luften.

Vi firar lucia om ett tag, nedtonat med de små, men ändå lite grand med gemensam frukost och sånger tillsammans vid en samling.

Besviket undrade någon varför vi inte hade luciatåg alla avdelningar tillsammans? Vore det inte mycket bättre? Och jag förklarar hur små barn kan reagera när det inte är som vanligt och hur det kan påverka tryggheten och skapa oro hos någon som inte förstår sammanhanget riktigt.

Det är aldrig enkelt att tillfredsställa alla, vi försöker så gott det går. Det blir lite enklare om man vet vilka högtider olika kulturer har, och när de inträffar.

Här är länken till sensus multireligiösa almanacka 2009.

Läs även andra bloggares åsikter om jul, förskola, dagis, förskola, lucia, stress, föräldrar,

Om lek och så

foto: lenscap @ stock.xchng

I morgon syr jag utklädningskläder till barnen på min planeringstid, kjolar, västar och annat som är enkelt att ta på. Mössor har vi och små vantar. Rummet förvandlas så småningom till rummet där man blir någon annan. Barns nyfikenhet leder våra tankar och vi ser att barnen leder oss mot lekar. De åker buss, de bäddar åt sig, och ner varandra, de sover bredvid Pippi och vaknar och reser bort, flyger kanske, med flygplan.

Inte alla förstår, men många vill vara med och prova att ligga och få täcket på sig, eller en väska att bära duplo i. Vi vuxna deltar, vi dricker kaffe och hjälper till, säger stopp, och visar hur man gör, "Prata med din kompis!" säger vi ofta just nu.

Och de pratar med varandra och med oss, det bubblar och pyser över av ord mest hela tiden. Katten pratar vi mest om, den vi ser i skogen ibland eller inte, den hopppar och springer och barnen ropar "KATTEEEEN!" när den svischar förbi.

Hos oss är tempot ett annat. "Man hinner inget!" tänker jag i stunden, men väl här hemma tänker jag att ett par resor med flygplan, med bussen, att sova, byta kläder, sjunga tio elva sånger och äta och sova och bygga en stund. Att kramas och att bli osams och sams direkt igen och allt egentligen av loppet av ett par timmar, det är väl ändå att hinna med en del..

Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, yrkesrollen, reflektion, förskola, förskollärare, lek, lärande,

Om att leka

foto: privat

Vi pedagoger i förskolan är generellt ganska dåliga på att beskriva vårt arbetssätt och våra metoder i förskolan. Vi är generellt usla på att se vad vi gör och på att konkret och tydligt koppla det till teori. Vi är inte så vana vid att "behöva" berätta om vår verksamhet. Ibland leder det till folk faktiskt inte förstår vad vi gör med barnen eller vad saker och ting har för betydelse för betydelse för lärandet och utvecklingen som sker på förskolan. Dock börjar vi bli bättre på att berätta om vår verksamhet. Vi lär oss allt eftersom och allt fler förskollärare/lärare kommer ut med c-uppsatser i bagaget vilket betyder att allt fler ute på fältet har en vana att skriva. Vi i förskolan dokumenterar som aldrig förr. PEDAGOGISK dokumentation, som vare sig den är pedagogisk eller inte är skriven, oftare på dator än tidigare.

Mitt i alltihop stannar jag upp och funderar vart lekarna tar vägen. Vi som värnar om leken och tycker att den är så viktig, hur synliggör vi det? Hur synliggör vi att det är viktigt att leka buss? Vad finns det för lärande och vad är det som är utvecklande för barnen när vi leker "åka buss"?

Det ska jag sätta tänderna i imorgon. Hälften är gjort av kollegan K som tagit bilder och kommenterat, men jag känner att leken behöver ta tillbaka lite utrymme i förkolan och vi behöver återigen trycka på att barns lärande sker genom lek och därför tror jag att det skulle kunna vara bra att se poå bilderna och fundera över vad som händer hos barnen när vi leker att åka buss.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, lek, , reflektion, yrkesrollen, förskollärare, förskola, buss