Om att värdera om

Ni ska veta det att det kan hända att jag kommer att omvärdera ungefär hälften av allt jag någonsin har sagt, eller i alla fall ge det nytt liv och lägga nya tankar bakom.
Det är det som kan hända snart och det kan hända att jag kommer att göra det eftersom jag går en utbildning som gör att jag får tänka så vansinnigt mycket hela tiden. Spännande. Hela tiden!

Om tid - del 2

P skrev om tid i sitt gästbloggsinlägg och jag har också skrivit om den tidigare. Nu känner jag att det är ont om den igen och har funderat på varför. Varför upplever jag att det är ont om tid när dagarna knappast blivit kortare eller färre?

Jag tror själv att det handlar om att uppbåda entusiasm och att disciplinera mig tillräckligt för att verkligen använda den tid som finns till vettiga och konstruktiva saker i stället för att planlöst rota igenom mina högar och flytta dem fram och tillbaka.

Just nu har jag börjat beta av utvecklingssamtalshögen. Den där jag går igenom vad vi ska fokusera på vid nästa utvecklingssamtal, den där jag ser över hur dokumentationen kring barnen ser ut och vad som behöver kompletteras för att ge en tydlig bild hur vi arbetar för att ge varje barn förutsättningar till utveckling eller vad just det barnet har för strategier. Det är roligt. men det är rätt krävande. Jag upplever ibland att det största problemet är att jag inte har alla resurser på samma ställe. Att jag inte kan ha alla barnens pärmar och mina grejer på en rullvagn som jag skjutsar till dator med skrivare och kopieringsmaskin.

Men det kanske jag kan inser jag just! Jag kanske faktiskt kan överta en av de "trasiga" rullvagnarna och köra omkring grejerna på den i stället för att springa omkring som en yr höna och avbryta varje uns till tankekedja varje gång jag saknar något.

Det är bra med reflektion, nu har jag en ny sak att ta tag i visserligen, men även en ny sak som kanske kan underlätta i längden.

Läs även andra bloggares åsikter om tid, stress, utvecklingssamtal, reflektion, dokumentation, förskola,

Om utvecklingssamtalen igen

De är snart avklarade nu, utvecklingssamtalen, och vårt fokus den här omgången har varit föräldrarna även om det låter knasigt. Jo jag ser det så i alla fall, att föräldrarna har varit i fokus eftersom vi har stämt av med dem hur de uppfattar att vi arbetar med deras barn i förskolan och hur deras barn trivs i förskolan.

Nästa punkt har varit att berätta för föräldrarna hur vi upplever att deras barn trivs i förskolan och vad vi ser att deras barn tycker om att göra när det vistas i förskolan men även hur barnet hanterar olika situationer.

Vi har också berättat - utifrån läroplanen - hur just deras barn har inflytande över sin dag eller hur just deras barn utvecklar sin identitet och känner trygghet i den. Vi har småpratat lite och skrattat, nickat instämmande åt varandras ord och tankar och det har lämnats tid till frågor och funderingar. Det känns riktigt bra den här omgången.

Jag tror att A och O är tydlighet i de flesta sammanhang, men kanske särskillt när det finns en förälder som känner oro. Vi har börjat med att fråga just om oron, och de har fått berätta, och vi har jobbat med att stärka upp den delen som föräldern berättar om. Vi berättar noga hur vi arbetar med just den delen som föräldern oroar sig kring och sedan återkopplar i igen till det vid nästa samtal och frågar om oron igen.

Detta har visat sig vara ett mycket bra koncept. Föräldern har ofta gett oss feedback på just det momentet när vi utvärderat och sagt saker som "att det kändes bra som förälder att bli lyssnad på".

Ibland är vi övertydliga, och vi förklarar varför. Vi förklarar att "det är för att du som förälder inte ska sitta på jobbet och vara orolig, vi vill att du ska känna att din skatt har det bra hos oss och att vi ser ditt barn."

Jag fick en sådan fin kommentar av en förälder som uttryckte sin glädje över att deras barn hade hamnat i just vår grupp, att det kändes så fantastiskt att vi tagit oss tid med föräldrarna som till en början var mycket oroliga och nu inte är det. Så jag antar att vi har hittat ett korn här när vi ägnar mycket tid åt föräldrarna den första tiden.

Och jag som känt mig rätt nere och stressad ett tag, boostar förskollärarjaget genom att bli bättre och bättre på samtalen och genom att suga i mig de fina kommentarerna jag får av föräldrarna.

Läs även andra bloggares åsikter om samtal, utvecklingssamtal, dagis, föräldrar, förskola, förskollärare, yrkesrollen, oro, reflektion,

Om utvecklingssamtal?

Det vankas utvecklingssamtal och jag diskuterar med kollegor hur man kan lägga upp sådana. Jag skulle vara mycket tacksam att få ta del av era tankar kring detta via kommentarerna här.

Gör ni det ska jag snart återkomma och skriva här igen!

Läs även andra bloggares åsikter om dagis, yrkesrollen, förskola, utvecklingssamtal