Om att inte skriva längre och tystnadsplikt och anmälingsplikt

Den här bloggen är så gott som död. Det beror på att livet har förändrats, jobbet, uppdraget och jag. Bloggen som den var, var en reflektionsblogg över det jag upplevde, såg och funderade kring, och funderar gör jag ju fortfarande men jag har som sagt var inte den tid jag hade förut så här hamnar inget.

Vad som är lite lustigt är att jag för flera samtal med er som läste här nu än då när ni kommenterade som mest, i Reggio Emilia-inspirerade förskolor i västsverige.

Jag tänker att blogen får ligga kvar. Det är van sinnigt mycket trafik till vissa inlägg, fortfarande till tystnadsplikt och anmälningsplikt i förskolan. och det gör mig lite beklämd. Det betyder ju att det finns anledning att ta reda på något.

Men jag säger så här vad gäller det:

 Förskolans personal har anmälningsplikt vid minsta misstanke om att ett barn far illa. Du som undrar och googlar har alltså inte undersökningsplikt. Det innebär att om du tycker att ett barn plötsligt verkar må dåligt, eller om ett barn säger att mamma alltid "sover när hon druckit" eller "pappa slog mamma" eller vad det nu kan vara, så ska du inte vänta och se om det verkar hända igen. Utan du ska anmäla detta till sociala myndigheter redan första gången. För du har anmälningsplikt oavsett vad du tror. Du anmäler inte föräldrarna. Du anmäler att ett barn kan fara illa, och det är straffbart att låta bli. Om din chef brukar göra anmälningar och säger nej vi ska inte göra det den här gången, jag känner dem och vet att det inte är så, men du ändå tror det, så ska du göra anmälningen för det är inte  bara din chef som råkar illa ut om det uppdagas att ni känt till något, utan det är du.

Jag säger också vad gäller tystnadsolikt:

Du får inte säga till skolan, vid ett överföringssamtal, något som föräldrarna inte har godkänt. .Du får inte berätta om ni tror att barnet far illa, och du får inte berätta att barnet inte klarar av toalettbesök själv om föräldrarna inte vill det. Inte heller att ni tycker att det är ett barn som har svårigheter - om nu inte föräldrarna vill det. Du får heller inte berätta för någon annan förälder att ja idag har ditt barn bitit Lo. Det du får säga är: Idag har ditt barn bitit ett annat barn. Det samma gäller tvärtom, du får inte säga till den andra föräldern vem som bet Lo. Krångligt  men så krasst är det. vi har tystnadsplikt.

Jag vågar inte snurra in mig i fler exempel för jag är inte expert men Staffan Olsson är och här kan du komma i kontakt med honom.

Kanske skriver jag mer här igen, kanske inte. Det vet jag inte just idag, men nu är det helt klart dags för mig att gå ut och gräva lite mer i sandlådan med den egna småttingen, innan det blir för sent och innan solen försvinner.

Ha det fint!

Om sekretess, anmälningsplikt, tystnadsplikt och Staffan Olsson

Jag har hostat mig igenom natten till min mans förtvivlan, och nu när jag sitter upp, hostar jag visserligen inte längre, men jag är så snuvig att jag har svårt att andas utan att ha vidöppen mun. Förkylningstider, oh joy!

Jag har en liten finurlig inställning som gör att jag ser vad ni som har googlat er hit har sökt efter efter från början, och det är ju ganska spännande. Det skulle ju kunna vara en hjälp för mig att hitta saker att skriva om och det gör ju även att jag ser lite grand vad förstagångsbesökare i allmänhet är intresserade av. Dock gör det mig lite beklämd av att se att det är minst åtta personer om dagen som söker efter länkar som handlar om anmälningsplikt + förskola. Det innebär ju att det förmodligen är mer än åtta personer som funderar kring om de borde göra en anmälan till socialförvaltningen eller inte.

Jag hoppas att det finns något matnyttigt här kring det men jag vill ändå passa på att tipsa om Staffan Olsson som är något av en expert just kring anmälningsplikt och sekretess (eller tystnadsplikt) i förskolan. En del av er har säkert träffat Staffan i utbildningssammanhang eller på föreläsningar och vet hur bra han är på att göra dessa komplexa, svåra och många gånger krångliga ämnen begripliga och tillgängliga. Han gör det även i bokform och det är kanske ett alternativ om man inte kan gå på föreläsningar, och det borde väl i ärlighetens namn finnas en bok om anmälningsplikt och sekretess att tillgå vid behov, på varje förskola eller skola.

Det är viktigt att vi gör rätt. Det är min erfarenhet att kunskapen är ganska låg i förskolorna och att man kör med någon slags godtycklighet. "äsch den mamman som är så trevlig, så kan det ju inte vara som ungen säger." Eller " Jo M slog K men det är inte alla barn som har det så lätt hemma" Det är inte okej och jag tror att generellt behöver vi nog veta mer om vad vi får säga till föräldrar och barn i förskolan.

Nu måste jag krypa ner under min filt och återgå till att hosta och dricka the med honung. Jag hoppas att ni får en fin vecka,, åtminstone i Stockholmstrakten ser dagens väder lovande ut.

Läs även andra bloggares åsikter om anmälningsplikt, sekretess, tystnadsplikt, sjuk, förskola, dagis,

Om tystnadsplikt

Det är svårt med tystnadsplikt. Särskilt när man vill skriva om sitt jobb. Jag kan inte nämna barn eller föräldrar vid namn och jag bör nog inte nämna kollegor vid namn heller även om det inte är reglerat enligt lag.

Så här står det i sekretesslagen och skollagen om sekretess

7:38 § Sekretess gäller i förskoleverksamheten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Lag (1997:1213).

2:18 § Den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigtbedriven enskild förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg får inte obehörigen röja vad han eller hon därvid har fått veta om enskildas personliga förhållanden. Lag (1997:1212).

Det är inte så jäkla lätt alla gånger. För det innebär för mig i praktiken att jag inte alltid kan klargöra helt exakt för föräldrar vad deras barn har varit med om under en dag. Jag får bara berätta vad deras barn gjort, inte vilka andra barn som varit inblandade om det kan uppfattas som minsta negativt för det andra barnet, och vem kan avgöra det?

Jag får inte säga saker som: Idag blev “Herman” slagen av “Jonna”, istället får jag säga, Idag blev “Herman” slagen av ett annat barn. Skulle jag berätta för “Jonnas” föräldrar skulle jag säga: Idag slog “Jonna” ett annat barn.

Det händer ganska ofta att föräldrar frågar och att man måste hänvisa till sekretess och tystnadsplikt. Ibland blir de arga, ibland blir de lite förlägna och mumlar något om jo, ja så klart. Ibland testar de en och blir påstridiga. Det är inte helt enkelt men det är vårt jobb, det ingår i yrkesrollen och det är åtalbart och kan ge fängelsestraff att bryta sekretess. Det är viktigt att känna till, så här får det inte gå till. Hade jag varit föräldern hade jag känt mig kränkt och ledsen över att mitt barn hängdes ut som bråkigt, och hade jag då blivit arg och vetat mina rättigheter hade jag kanske utnyttjat dem.

Det är viktigt med utbildning och kunskap.