Om invänjning - en uppdatering

Det är lustigt hur saker händer på en och samma gång ibland I dag har det skrivits mail angående inlägg här som handlar om invänjning och så här skriver Maria S som kommentar till det här inlägget

Hejsan!

Nu har det gått en tid sedan era kommentarer och jag skulle gärna höra hur ni ser på föräldraaktiv inskolning idag. Har ni märkt några "bakslag" hos barnen t ex?

Där jag bor genomförs inskolningen under en treveckorsperiod, men nu kom det ett förslag från en förälder att testa denna metod istället. Det är intressant att höra från er som har erfarenhet (både föräldrar och pedagoger).

Hälsningar Maria

Så vad säger ni andra? Ni som skrev kommentarer till det inlägget?

Jag förhåller mig nog fortfarande ungefär likadant faktiskt.

Läs även andra bloggares åsikter om inskolning, förskola, barn, föräldrar, förskollärare,

Om gruppfrämjande material

foto: hortongrou

Jag diskuterade med min student en dag vad vi menar med gruppfrämjande material och aktiviteter. Tydligen hade någon nämnt detta vid en föreläsning utan att närmare gå in på vad som menades.

Hos oss när vi arbetar med små barn har vi inte så värst mycket material som man arbetar med en och en eller ens två och två. Vi försöker att ha material som man kan leka eller jobba med där det inte gör något om någon försvinner eller tillkommer lite då och då.

Sedan har vi material som man kan samlas kring och där många kan delta,

• tex byggmaterial, olika sorters. Vi har inte allt framme samtidigt (oftast) utan byter ut det lite då och då i stället.
• skapande material, lera (inte play dough) modellera, färger och stafflier. Dock inte sorten som finns på IKEA där det finns en fram och baksida. Vi har väggstafflier där barnen kan stå bredvid varandra och slipper springa runt till andra sidan för att se vad kompisen gör.
• utklädningsgrejer och saker som vi kan ha många av.
• öppna material som sand (vaxad sand just nu) (tilläggsmaterial - inte ett basmaterial) vatten, pinnar, återvinningsmaterial, kottar etc. Oslagbart, särskillt vatten eftersom det drar till sig i princip alla barn.
• såpbubblor i olika storlekar och i olika miljöer
  

Detta material är bra att arbeta med tillsammans för att vi kan göra det på vilken nivå som helst, vi kan inspireras av varandra, vi kan samtala, vi kan hjälpas åt, barnen misslyckas inte när de tröttnar och vill gå i väg, och det kan tillkomma barn utan att man måste förhandla om alla regler eller det som man påbörjat.

Det finns gruppfrämjande material som tillämpar sig extra bra vid invänjningar, oavsett vilken sorts invänjning man väljer. Och det är bland annat vatten, såpbubblor och rutchkanor. Vi har haft barn som ylat 14 dagar i sträck som tystnat när de fått stoppa ner händerna i vatten, eller som börjat skratta första gången sedan pappa lämnat när vi börjat blåsa såpbubblor. Numera ser jag det som ett basmaterial vid invänjningar.

Det är spännande att få förklara för, och att ha en student att reflektera med måste jag säga. Dock får jag bita mig i tungan ibland och minnas att så där naiv och bestämd var jag också när jag gick min utbildning. Det är ganska skönt att få tro att saker är på ett visst sätt ibland.


Läs även andra bloggares åsikter om barn, yrkesrollen, förskola, förskollärare, dagis, inskolning, material, grupp

Om inskolning igen

Det är ganska populärt nu med så kallad "föräldraaktiv inskolning", även kallad tredagarsmetoden. Vi tillämpar inte den hos oss, inte direkt i alla fall. Någon provade en variant av den och hade föräldraaktiv invänjning i en vecka med gott resultat. Vi har provat lika olika varianter men har ofta släppt ifrån oss en hel grupp och börjat startat helt nya och då har det varit viktigt att låta barnen bli en grupp succesivt.

Jag tror också att det är ganska vanligt att föräldrar tycker det är riktigt bra med de här invänjningssvarianterna eftersom det tar mindre tid än med en invänjning som varar 2-3 veckor, det förstår ju jag med att det inte är så himla hett att hänga på barnets förskola om man ska vara tråkig och inte har något med sig att läsa eller liknande.

Jag tror att det kan fungera. Jag tror att det krävs att det finns en grupp att skola in till och att inte alla barn börjar samtidigt. Jag tror också att det kräver en hel del av pedagogerna på avdelningen, och att man känner sig trygg i sin yrkesroll och klarar av att ha föräldrarna med hela dagar utan att känna sig besvärad.

Dock tror jag att det finns saker med det de här korta invänjningarna som kan vara mindre bra kanske. Till exempel så tänker jag att för barn som har svårt för nya vuxna kan det vara känsligt att nya vuxna tillbringar så mycket tid på avdelningen. Jag undrar också om barn verkligen har vant sig vid sin nya miljö på bara tre dagar även om föräldrarna varit med hela tiden, och jag undrar hur det är utifrån ett anknytningsperspektiv. Hinner barnet verkligen knyta an till någon i personalen på bara tre dagar?

Sedan undrar jag lite om hur långa dagar barnen har direkt efter de här tre invänjningsdagarna, någon som vet?

Läs även andra bloggares åsikter om inskolning, barn, dagis, förskola, förskollärare, föräldrar, yrkesrollen, reflektion, läst,

om invänjning

Det är snudd på en månad sedan jag skrev något nytt, i alla fall här, men jag tänker allt på saker som rör förskolan i alla fall. Dagligen.

Som det här med invänjning (inskolning) till exempel, det funderar jag en hel del på just nu eftersom det snart är dags för mig att ta emot nya barn till förskolan. Jag funderar på hur vi ska kunna bemöta och möta dessa barn på bästa sätt eftersom de flesta kanske inte varit i en förskolemiljö förut, samtidigt tar vi emot barn som varit i en förskola och som har erfarenhet och som edan skapat sig relationer i den förskola de gått i.

Sedan är det föräldrarna också. De ska vi också möta och bemöta. Det är svårast. En del är så oroliga att det färgar allt annat, och jag förstår att de är oroliga. De lämnar i från sig guldklimparna till oss. De ser dem inte hela tiden och det där med att inte ha kontroll är svårt. En del försöker kompensera det genom att försöka styra oss och ha kontroll på så sätt. Det kan vi inte gå med på men vi bjuder in och erbjuder att vara med och tillbringa tid med oss. Vi filmar och fotar och försöker skapa ett förtroende, men ibland går det inte. Då får vi försöka på andra sätt. Det mesta går att lösa även om det är jobbigt ibland.

Jobbigt är det också att tiden rinner iväg. Bara några veckor kvar till de första barnen går på sin sista semester i förskolan och därmed också lämnar oss. Det knyter sig i magen när jag tänker på att jag inte kommer att träffa dem mer. Men samtidigt är jag ganska nöjd. jag tycker allt att vi gjort ett bra jobb. De är flygfärdiga nu de allra flesta och de som inte riktigt är det har vi ändå jobbat massor med och föräldrarna vet vad som behövs för att det ska underlätta för barnen att börja i förskoleklass. Åtminstone har vi berättat det, sen om de tagit det till sig är en annan femma.

Läs även andra bloggares åsikter om yrkesrollen, reflektion, förskollärare, barn, dagis, förskola, oro, inskolning