om att sätta punkt, eller så.

Jag brukar tänka att det är en tillfällig svacka, att lusten och inspirationen skall komma tillbaka men det verkar som att det är slut. Kanske har jag sagt allt? Kanske är det så att mitt engagemang och mitt fokus har flyttats något och det jag har att säga , sägs bäst i andra sammanhang och på ett annat sätt?

Hur som helst. Jag låter bloggen finnas kvar även om jag nog insett att uppdateringarna kommer att utebli även framöver. Det kan hända att jag återvänder på ett eller annat sätt, men just nu säger jag helt enkelt på återseende.

Tack alla ni fina som läst, kommenterat och skrivit till mig. Fortsätt gärna. Jag läser min e-post regelbundet.

ha en fantastisk sommar!


Läs även andra bloggares åsikter om blogg, förskola, förskollärare, dagis, barn,

Om att återkomma och att utvecklas

Bild: Theresa - som inte har något att göra med inlägget för övrigt

Kors i taket! Här kommer en hälsning från en för övrigt avsomnad blogg. Jo för det är så. Jag har liksom inte klarat av att ha alla bollar i luften och fick prioritera bort något och det blev det här. Men egentligen jobbar jag på.

Just nu är barnen som galna i att teckna och ber om att få olära sig hur man tecknar olika aker. Minst två gånger om dagen bryter K ihop och skriker att hon inte kan, men efter ett par minuter med hjälp att se och upptäcka detaljer så lyser hon upp och säger "Nu har jag lärt mig".

Svårt är det, att hinna med i barnens rasande tempo. Jag vill hinna skriva ner det de säger, eller filma det de upptäcker, men att vara den som hjälper till att se OCH dokumentera är snudd på omöjligt. Har man dessutom sjuka kollegor så.. Ja ni vet ju!

Men jag försöker skriva ner, i anslutning till rasten, fem minuter tar det att få med det mesta jag minns. Och barnens bilder finns ju där för att påminna mig om hur det var. Så fina är de, och jag har sparat det som K ratade och ville riva sönder.

Så här i efterhand är K nöjd över att se sin utveckling under dagen. Från att "JAG KAN INTE!!!" till "Titta! visst blev den bra, den är precis lik!" på bara en dag. Det är utveckling och det är att locka fram den där inneboende drivkraften som finns där.


Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, förskola, reflektion, dokumentation, förskollärare, lärande, teckning, projekt,

foto: privat Råbäcks hamn


Det har dragit igång igen. Jag är lite semesterseg och i-början-av-terminen-förvirrad fortfarande, men visst har det dragit igång!

I år är det inte små barn för mig. Det insåg jag när de kom springande mot mig för att kramas och berätta om sommaren.

-Jag har varit i Paris, där finns det orodissi. (eurodisney)
-Ja men jag har varit och hälsat på Pippi och jag har sett Emils pappa, han är dum!
-Jag har kört traktor.
- En riktig?
-Ja
- Jag ska säga till min mamma att jag inte vill åka till Paris mer, jag vill också köra traktor.

Jag minns det där, hur det var någon gång när jag och ena systern skulle roa andra systerns 2åring en helg. Vi åkte till djurpark och gjorde oss till massor. Barnet i fråga var nöjd och glad och tittade på djuren som passerades men när vi på hemvägen passerade ett ställe som sålde traktorer och jordbruksmaskiner blev ungen helt extatisk! Han skrek och gastade och skrattade mer än han gjort någon gång på djurparken.
Systern blängde lite på honom och sa att nästa gång blir det ingen djurpark utan varmkorv och rundtur på lantmännens!

Förmodligen hade han varit väldigt nöjd med det. Förmodligen skulle de flesta barn vara riktigt nöjda och det är ganska skönt att ärligt kunna söga till föräldrar som tycker att det är jobbigt att de inte kan åka på dyra resor med barnen, att: "Vet du, jag tror verkligen att han/hon har varit jättenöjd med att ha varit ledig från förskolan och att ni har badat och gjort mysiga utflykter. Jag tror att det är fullt tillräckligt för ett litet barn."

Själv hade jag hellre åkt till "orodissy" än kört traktor, men har inte gjort något av det denna sommar. Jag har mest ägnat mig åt familjeliv och hälsat på vänner i deras sommarhem. Ett par bröllop har det blivit och än är det inte slut, snart far vi norröver för ännu ett.


Vad har du gjort i sommar?


Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, dagisfröken, reflektion, förskola, förskollärare, föräldrar, privat,

om hemvrån igen och funderingar kring.

Jo jag hade ju en tanke med det där att få igång en diskussion kring det där med hemvrån. Jag har funderat mycket kring vår efter diskussioner med andra arbetslag och efter att ha läst In på bara benet. Det har liksom fått mig och flera kollegor att fundera kring det här med hur vi arbetar med genus och vems genusglasögon vi ska ta på oss när vi arbetar med genus. Är det männens, är det kvinnornas, är det första vågens feminister eller är det kanske våra egna.

För vad är genus? Vem bestämmer att det ena är rätt eller fel? Och vem i hela fridens namn har bestämt att vi motverkar stereotypa könsroller när vi tar bort dockor eller hemvråar eller bilar osv? Kan det inte vara så att vi behöver fundera över vad som sker och titta på de olika lekarna och aktiviteterna utifrån olika perspektiv snarare än att rätta in dem i ett perspektiv?

Det kan väl vara lite olika med hemvråar, vad de uppmanar till för lek kan jag tänka mig. En del med mojänger och pryttlar och mätprylar och ljusgrejer och spännande manicker kanske kan vara världen mest spännande och mest inspirerande ställe. Man kanske inte måste se på den leken som försigår där som att barnen 2boar" eller att det är tjejlek utan man kanske kan undersöka vilka barnen blir i sina lekar där och vad vi ger dem för möjligheter att bli någon med det som erbjuds där i hemvrån.

Vad är det som säger att bygglek är fint och bra men att hemvår är hämmande?

Ja nu fick ni utdrag ur tankar som jag och mina kollegor tänkt den senaste tiden. Det är inte klart och inte färdigtänkt. Men läs boken!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, blogg, förskola, förskollärare, genus, hemvrå, kvalitet, kön, lek, läroplanen, läst, böcker, värdegrund, yrkesidentitet, dagisfröken, dagis, reflektion,

Om köksvrån

Jag blir så glad över alla mina läsare. Det blir jag verkligen och jag känner att jag liksom försummat bloggen ett tag och att jag kanske inte kan så mycket bättre just nu eftersom jag har fullt upp i livet liksom men så tänker jag att det vore roligt att få er respons på en sak som jag har funderat kring ett tag.

Hur tänker ni kring hem/dockvrån? Om ni har en, varför? Och vad har ni där? Om ni inte har en, varför? Har ni något i stället?

Det vore intressant att veta!


Läs även andra bloggares åsikter om barn, blogg, dagis, förskola, dockvrå, hemvrå, genus, lek, värdegrund,

Om tiden - den dyrbara

Barn har rätt till engagerade vuxna under sin dag i förskolan. Vuxna som skapar meningsfulla sammanhang för dem att vistas i, som ser till att det får möjlighet att arbeta med sina intressen och i demokratisk anda. Vi vuxna har ansvar för barnens relationer, ansvar för att barnen har relationer till andra barn och att det ges möjligheter till nya relationer.

Vi vuxna som arbetar i förskolan vill oftast ge barn dessa möjligheter men vet inte alltid hur. Iblandf tror vi att vi gör det men gör det inte om man tänker efter och för att tänka efter krävs det både tid, olikheter och dokumentation att reflektera kring.

Oftast har vi inte tid i förskolan. Tid tid tid och tid. Vi får ångest av tid och vi vill ha mer av den allt som oftast. Ibland kan det dock kännas som att tiden inte kan gå snabbt nog. Vi utnyttjar nog inte tiden på bästa sätt alla gånger och vi behöver nog många gånger någon form av kontrakt för att hålla fokus för tiden är viktig och behöver tas vara på.

Jag står inför detta just nu, att fundera över hur tiden tas till vara på. Hur ska vi vårda den som finns och hur ska vi se till att den inte går förlorad? Har vi samma syn? Vad påverkar mig och vad påverkar de andra? Har vi samma ingång?

Kan man slösa bort sin viktigaq tid på skitsamtal? Förstår ni hur jag tänker här?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, dokumentation, förskola, förskollärare, reflektion, tid, värdegrund, yrkesidentitet,

Om potträning

Det handlar mycket om potträning just nu. Det springs på pottan och toaletten och det applåderas och analyseras vilken sorts bajs eller kiss det har kommit och om det kanske kan komma mera eller om man vill sitta ensam eller ha sällskap eller om man vill spola själv eller ha hjälp, vi byter kläder och tvättar kissiga ben och sköljer ur gummistövlar och påminner och tvättar händer och spritar och.. och.. Gläds med varje barn som lyckas och som blir så stolta att de nästan vill spara bajset eller kisset för att visa upp när föräldern kommer för att hämta.

Ibland blir jag full i skratt och tänker att jag är bra sjuk som står och glor ner i pottan och applåderar som en galning och sjunger "grattis till kisset-sången".

Ibland slår det mig hur mycket tid det går åt till sådant som handtvätt, påklädning, toalettbesök eller nästorkning, och jag tänker samtidigt att lärandet i situationerna handlar om hur man gör det där.

Varje projekt har sin metodik säger man i Reggio Emilia. Jag kan säga att varje barn kräver sin metodik och det är ibland en konst att hitta rätt. Det är viktigt att man reflekterar och att man får adekvat handledning så att man inte lunkar på i samma spår jämt även om erfarenhet naturligtvis är en viktig ingrediens i förskolan verksamhet.

Det är i alla fall spännande nästan jämt. Man vet aldrig när man ska få avsluta dagen med att torka upp kiss från golvet för att ett barn "kan själv nu" och då helt själv tömt pottan nästan i toaletten. Det är så när de kan själva.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, bajs, dagis, förskola, förskollärare, fantastiskt, reflektion, yrkesrollen, yrkesidentitet, värdegrund,

Om sekretess, anmälningsplikt, tystnadsplikt och Staffan Olsson

Jag har hostat mig igenom natten till min mans förtvivlan, och nu när jag sitter upp, hostar jag visserligen inte längre, men jag är så snuvig att jag har svårt att andas utan att ha vidöppen mun. Förkylningstider, oh joy!

Jag har en liten finurlig inställning som gör att jag ser vad ni som har googlat er hit har sökt efter efter från början, och det är ju ganska spännande. Det skulle ju kunna vara en hjälp för mig att hitta saker att skriva om och det gör ju även att jag ser lite grand vad förstagångsbesökare i allmänhet är intresserade av. Dock gör det mig lite beklämd av att se att det är minst åtta personer om dagen som söker efter länkar som handlar om anmälningsplikt + förskola. Det innebär ju att det förmodligen är mer än åtta personer som funderar kring om de borde göra en anmälan till socialförvaltningen eller inte.

Jag hoppas att det finns något matnyttigt här kring det men jag vill ändå passa på att tipsa om Staffan Olsson som är något av en expert just kring anmälningsplikt och sekretess (eller tystnadsplikt) i förskolan. En del av er har säkert träffat Staffan i utbildningssammanhang eller på föreläsningar och vet hur bra han är på att göra dessa komplexa, svåra och många gånger krångliga ämnen begripliga och tillgängliga. Han gör det även i bokform och det är kanske ett alternativ om man inte kan gå på föreläsningar, och det borde väl i ärlighetens namn finnas en bok om anmälningsplikt och sekretess att tillgå vid behov, på varje förskola eller skola.

Det är viktigt att vi gör rätt. Det är min erfarenhet att kunskapen är ganska låg i förskolorna och att man kör med någon slags godtycklighet. "äsch den mamman som är så trevlig, så kan det ju inte vara som ungen säger." Eller " Jo M slog K men det är inte alla barn som har det så lätt hemma" Det är inte okej och jag tror att generellt behöver vi nog veta mer om vad vi får säga till föräldrar och barn i förskolan.

Nu måste jag krypa ner under min filt och återgå till att hosta och dricka the med honung. Jag hoppas att ni får en fin vecka,, åtminstone i Stockholmstrakten ser dagens väder lovande ut.

Läs även andra bloggares åsikter om anmälningsplikt, sekretess, tystnadsplikt, sjuk, förskola, dagis,

Om fyrkantighet och andra vinklar

bild: sxc.hu fangol

Nu är det igångkört sedan ett tag tillbaka. De små nya på avdelningen acklimatiserar sig och tittar storögt på det som sker runtomkring. Och jag upptäcker hur stora de andra har blivit plötsligt, att de kan så otroligt många saker och att det finns ett driv och en vilja hela tiden.

Mina funderingar nu är hur vi ska kunna förvalta den där viljan och det där drivet på bästa sätt. Hur vi ska kunna utmana och uppmuntra utan att styra in dem i våra invanda hjulspår . Det tål att tänkas på och jag hoppas att vi kommer ihåg det allt eftersom!

Den ena av två utbildningar har kört igång och jag är peppad på samma gång som jag känner mig väldigt ödmjuk inför uppgiften. Jag brottas med att själv förstå och med att jag kanske så småningom ska försöka få andra att förstå. Mitt i alltihop dyker frågor som jag inte tänkt på på ett tag upp igen, på ett nytt sätt och från en annan vinkel än tidigare.

Jag har bestämt mig för minnas det, att det alltid finns andra vinklar än de man ser även om det till en början kan kännas fyrkantigt.

Vad händer hos er?

Läs även andra bloggares åsikter om dagis, förskola, förskollärare, yrkesrollen, studier, barn,

Om att dra igång

foto privat

Sommaren har varit god och jag har försummat eller vilat mig från bloggen länge! Jag vet inte riktigt vad som hände där på slutet. Ett tag var det svårt att skriva eftersom det kändes som att jag redan hade skrivit allt, och det jag ville skriva om var för nära, återigen, svårt att vara anonym i vissa lägen. Men nu ska jag försöka dra igång det här på riktigt och åtminstone skriva ett par gånger i veckan för nu blir det inga fler semesterdagar på ett tag. Jag har inga inplanerade och jag har inget planerat som jag har tänkt att jag vill göra framöver - förutom de sedvanliga drömmarna då.

Imorgon börjar allvaret och jag börjar med att åka iväg och utbilda mig ett par dagar. Jag ser fram emot det. Jag har sett fram mot det här ett tag och det är med mycket stor ödmjukhet som jag kliver in i den här utbildningsomgången. Det känns som att jag inte kan något, som att jag knappt kommer att begripa vad jag ska hålla på med och som att det kanske inte kan bli något av mig. Men spännande ska det bli,

Jag längtar efter barnen också! Flera av dem har jag inte träffat sedan före midsommar och flera av dem har blivit storebröder och storasystrar under sommaren. Konstigt är det allt att "mina" små pluttar har mindre pluttar hemma.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, dagisfröken, förskola, förskollärare, studier,

om att sammanfatta intrycken

foto: privat

Jo det där med att samla intrycken. Vad svårt det är! Jag tänker på hur vi ibland gör utflykter med barnen, eller upplever något som teater tillsammans och så ber vi dem rita vad de tyckte bäst om eller så kanske vi intervjuar dem om deras upplevelse...

Jag tänker att det är mycket begärt att de som är 3 eller kanske 4 år ska klara av att bara välja något av allt det upplevda. Och så kan det hända att vi blir besvikna när det som de valde inte alls var det som vi hade trott eller tänkt oss. (Som när en L sa att "det bästa med utflykten var när fullegubben rapade på tunnelbanan!")

Resan till Reggio var inget som jag tänkt mig egentligen. Jag vet nog inte ens vad jag hade förväntat mig om jag ska vara ärlig. Kanske mer faktiska sanningar, kanske lite att få skämmas när jag såg profsiga pedagoger.

Inget av detta upplevde jag! Det fanns inga faktiska sanningar, det var inte så himmelens styrt som jag hade fått för mig, det är inte ouppnåeligt, det är inte milslångt ifrån vårt tänk alla gånger även om förutsättningarna är helt annorlunda.

Något av det jag gärna tänker på från veckan som var, är det dels hur man tar till vara på det som finns och på det sätt man ser på barns lärande och det de gör.
"Alla barn är intelligenta om..." sa Loris Malaguzzi. OM:et, det är vi pedagoger eller det som finns omkring oss eller det som erbjuds barnen. Alla barn är intelligenta om vi bara tar vara på deras drivkraft eller deras sätt att ta sig an sin verklighet, och jag gillar den tanken. jag ska tänka mer kring att vara OM:et i barnens lärandet. Jag ska tänka på hur jag kan påverka och se till att de får visa hur intelligenta de är!

to be continued...

Läs även andra bloggares åsikter om Reggio Emilia, Loris Malaguzzi, reflektion, yrkesrollen, värdegrund, barn, fantastiskt, dagis, förskollärare, förskola,

Om att samla kraft och återhämtning

Jag försöker komma tillbaka, men det går trögt. Det är som att påfrestningarna under året som gått, börjat ta ut sin rätt och jag känner mig så vansinnigt trött. Trött som i trött, inte sömnig, det är en viss skillnad.

Det är slitsamt att driva en avdelning på två pedagoger i väntan på att hitta en tredje som blir kvar. Barnen tyr sig till två och det blir fler samtal, fler konflikter att hantera samtidigt som man inte hinner det man vill och bör. Vi har i alla fall en tredje kollega sedan några veckor och det är skönt, även om vi inte hunnit jobba ihop oss eller egentligen prata om vad vi vill tillsammans. Det är jämt skägg med att hålla nästippen över ytan mest hela tiden.

Om ett par dagar far jag till Reggio. Det är en hett eftertraktad resa och jag ska lägga vardagen åt sidan och förhoppningsvis möta inspirationen i Italien. Kanske möter jag någon av er där?

Jag tänker att jag ska avlägga en reserapport sedan när jag är tillbaka.

I morgon stiger jag upp tidigt för att fira förskolans dag, och jag hoppas att er dag blir fin även om ni inte firar!


Läs även andra bloggares åsikter om Reggio Emilia, studiebesök, yrkesrollen, barn, dagis, förskola,

Alexander - Om förskolan, en hyllning

foto: privat

Om jag får ta mig friheten att hylla, så är det precis det jag tänker göra.

Varje gång jag kommer till förskolan, för att lämna eller hämta, slås jag av arbetet bakom, under. Administrationen. Alla föräldrar som ska få information. Vem åt vad till lunch och vem som sovit hur länge. Idag är det gårdsdag och vilka ska vara ute och vilka ska vara inne.

Varje vecka kommer ett brev, via mail om veckan som gått. Om de aktiviteter barnen varit på och bilder. Teckningar, lekar, övningar, upptäckter, äventyr. Brevet är skrivet av hon som är ansvarig för avdelningen. Hennes kärlek och passion för sitt yrke smittar varje gång jag läser och jag erkänner, varje gång letar jag efter min dotter på bilderna för att se vad just hon varit med om. Det är spännande att se med andras ögon. Med Carinas ögon. Frökens ögon.

Som avstämningsmötet nyligen. Det inför flytten. Lillan ska till åldersgrupp och det är en annan grupp, nya vänner och en stor gård. Där finns det gungor. Vi pratar om lillans utveckling. Jag, mamman och bitvis lillan, som kastas mellan att sitta i soffan med oss eller att springa ut på gården. Det är som att sitta med lillans representant, för dagarna hon inte är med oss och det är merparten av tiden. Carina är mer med henne, än jag. Jag lyssnar på Carinas ord och jag ser balansen, som hon tvingas upprätthålla. Balansen mellan pedagogen, det aningen korrekta och en person som liksom passionerat älskar sitt yrke, ser de som kommer efter. Deras utmaningar och vad vi gör för att välkomna dem, vårda och ta hand om helheten, individen, det unika, det starka, stötta det svaga.

Efter två veckor har hon vant sig, lillan av att vara i den störe gruppen. På den stora gården, hon är tre och gungar själv. Hon vill ha en rosa och en lila vante. Olika färger på sina händer och när jag pratar med pedagogen på gården idag, hon som vikarierar så vet hon det. Att min dotter gillar kläder, det är en speciell ålder och vi pratar en stund om det.

Jag ser ibland tröttheten. I Carinas ögon. Framåt fredag. Som idag.

När jag får chansen att skriva här, så kan jag inte göra något annat än börja med en hyllning. Till er som passionerat tar hand om våra barn. Som lär min dotter, ser henne och är närvarande. Som på ett sätt hjälper mig att bli en bättre pappa. Varje vardag. Sakta lär jag mig.

Jag skulle kunna använda andra ord för att beskriva vad jag menar. Jag möter på förskolan en hög servicegrad, passion och känsla för sin verksamhet, affärsfokus och tydliga leveranslöften. Jag möter verksamhetsstruktur och flexibilitet med tydliga kontrollpunkter och väl förankrade milstolpar. Jag noterar modeller som är anpassade underleverantörer och huvudprodukt. Jag upplever ett varumärkeslöfte som väl motsvarar mina förväntningar. Om jag får prata manska.

Men varför tar ni så uselt betalt? Det får ju till effekt att tjänsten och värdet på er leverans inte uppskattas därefter.

Om empati genom lek och språk av Margareta Öhman

På förskolan där jag jobbar har några stycken läst en bok som jag hade glömt bort. Empati genom lek och språk av Margareta Öhman. Jösses hur kunde jag glömma!? Det är inte något som är revolutionerande för oss som arbetat ett tag men det är riktigt nyttigt att läsa och påminna sigsjälv om hur det funkar egentligen när barn ges möjlighet att utveckla sitt käsnloliv och sin empatiska förmåga.

Boken har många diskussionsfrågor och jag tänker att dessa kan vara riktigt bra att ha som utgångspunkt i arbetslag när man diskuterar. min erfarenhet är att reflektioner ibland tenderar att flyta i väg och övergå till andrra sorters diskussioner om man inte har struktur. Frågorna i boken tror jag kan hjälpa till.

Och till sist tror jag att boken är utmärkt för alla er som är nyutexaminerade eller som ska börja arbeta i förskolan och faktiskt inte riktigt vet hur den vuxne ska göra i olika situationer. För er som inte har en aning om hur små barns förmåga till empati utvecklas och vad den vuxne har för roll och hur denne kan påverka situationerna, för er är den här boken mycket viktig!

Andra bloggar om: böcker, läst, läroplanen, yrkesidentitet, värdegrund, yrkesrollen, barn, dagisfröken, dagis, förskola, förskollärare,

Om böcker och arbetssätt

Jag har vaknat tidigt i dag, riktigt tidigt och jag har hunnit med att äta frukost länge och bläddra igenom gamla nummer av tidningen förskolan.

Jag söker efter tankar kring hur man jobbar med rollekar och böcker på förskolor som är Reggio-inspirerade. Var hittar jag det? Jag letar och googlar men jag hittar liksom inget. Jag tror dock inte att det behöver betyda att det inte finns eller sker, bara att jag inte hittar det.

Jag har läst en del kring ämnet tidigare och jag har också besökt förskolor med litteraturprofil under utbildningen, men jag känner att vi skulle behöva inspireras ytterligare hos oss för att komma vidare.

Jag inser att vi kanske ibland inte kommer vidare när vi bygger upp våra tankar kring vad vi skulle behöva köpa , materialmässigt och att vi inte alltid har tiden (eller pengarna) att köpa prylar hur som helst. Vi är ju en ny förskola och vi har verkligen inte mycket saker i gömmorna som man kan tillgå eller använda till annat det var tänkt, men det känns som att vi borde kunna göra mer än det vi gör.

Bokpuffar är en stor hjälp, men jag vill verkligen veta hur man jobbar med sådant här där man har Reggio Emilias filosofi som "ledstjärna"!

Vet någon som läser här något?

Läs även andra bloggares åsikter om Reggio Emilia, böcker, barn, förskola, förskollärare, dagis, lek,

Om Mats som är fredagsgästen, och så lite annat.

Jag har varit bedrövlig vad gäller uppdateringar och inlägg de sista veckorna. Jag har haft mycket runt omkring mig och inte riktigt haft tid att prioritera datorn för bloggande om kvällarna. Just nu jobbar jag heltid och pluggar lite grand och med lite tur kan det bli ännu mer, men jag känner att det tar lite på privatlivet och orken så jag får se hur jag gör.

I morgon är det dags för fredagsgästen igen och Mats är veckans fredagsgäst. Mats skriver om förskolan ur sitt perspektiv som lärarutbildare. Läs gärna vad han har att skriva, han skriver det är mycket som är tänkvärt. Särskilt intressant är det att bläddra tillbaka lite och läsa inlägg om genus och inlägg om lärarutbildningen, men faktiskt, det mesta är riktigt tänkvärt så det är värt några timmar!

Tack Mats!

Läs även andra bloggares åsikter om fredagsgästen, dagis, förskola, förskollärare, jobbet, privat, studier,

Om framtiden - en barnskötares tankar

Fredagsgästen skriver:

Enligt regeringens proposition kommer förslag på att förskolan ska bli en egen skolform som har gemensamma övergripande mål med övriga skolformer. Kvalitén i förskolan är den mest prioriterade frågan. Lärare med lärarexamen (förskollärare) får det övergripande ansvaret för barnets utveckling och lärande. Förskollärarnas kunskaper och pedagogiska kompetens utgör själva grunden för förskolans utveckling. Barnskötarna framhålls som en viktig del av förskolans personal och deras arbetsinsats är av stort värde.

I mina öron låter detta som ett utmärkt förslag, men tror att det är av yttersta vikt att vi är medvetna om att detta kommer att ta tid innan detta är reglerat i verkligheten. Det kommer att krävas god kommunikation mellan förskollärarna och barnskötarna. Och vi kommer att befinna oss i en övergångsperiod.

Vi är många barnskötare som har jobbat i många år och har skaffat oss stor pedagogisk kompetens. Vi har inte lika stora teoretiska kunskaper men många barnskötare har stora kunskaper inom andra viktiga områden. Trygghet, omsorg, lärande, föräldrakontakt, samtalsteknik, pedagogisk dokumentation, mm, mm.

Det finns en oro bland barnskötarna över hur framtiden kommer att se ut. Kommer vi att jobba med en kompetent lagledare ? Det tar tid att lära sig att vägleda ett lag. Man måste vara lyhörd och ha en hög förmåga till samarbete och kommunikation. Finns de förmågorna så kan laget tryggt jobba på. Det kommer då att bli en bra arbetsfördelning och alla kan vara nöjda. Är man som barnskötare inte nöjd med arbetsfördelningen eller vill man själv vara den som vägleder så får man välja att utbilda sig.

Oron kommer över funderingar om hur det blir om lagledaren inte har förmågan att leda ett lag. Hur blir det då? Vissa kunskaper och erfarenheter kan man inte lära sig i skolan de kommer med livserfarenhet och yrkeserfarenhet.

Hur blir det om laget har större kompetenser än lagledaren?

Det finns många både stora och små frågor att fundera över gällande Den nya förskolan med kvalité i fokus. Jag tror att vi har mycket att vinna på att diskutera på våra arbetsplatser hur just vi ska tänka och göra med olika ansvarsområden . Vad behöver utvecklas på just vår förskola ? Vilka mål är det som just våran arbetsplats behöver uppmärksamma mer? Och hur använder vi oss av våra olika kompetenser på bästa sätt. Det kommer att se olika ut på våra olika förskolor beroende på en hel rad faktorer.

Vi vet inte ännu riktigt vad vi har framför oss,men jag hoppas att vi inte glömmer bort att vi måste arbeta tillsammans i våra arbetslag för att få en helhetssyn på barnen.

Sist men inte minst, var rädda om varandra och glöm inte bort att ge varandra lite beröm. Vi får och ska känna oss bra och duktiga på det vi gör, nämligen rustar våra barn för framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om barnskötare, barn, fredagsgästen, fredag, dagis, yrkesidentitet, yrkesrollen, oro, värdegrund, dokumentation, förskollärare, förskola,

Tack fina Norrgårds för att du skriver det här hos mig!

Om fredagsgästen

foto privat

Morgondagens fredagsgäst har lång erfarenhet inom förskolan och hon har varit med om det mesta tror jag. En av de saker som jag tycker är så fantastiskt med henne, är att hon kan uppbåda entusiasm för nästan allt man kan tänka sig fortfarande, och på så viss är hon lite av en idol. Förutom det är hon mycket klok och förståndig och har många bra saker att dela med sig av. Jag ser fram mot morgondagens gästbloggsinlägg av Norrgårds.


Läs även andra bloggares åsikter om förskola, förebilder, fredagsgästen, fredag, gäst, jobbet, värdegrund, yrkesidentitet, dagis,

Om humor

Små barn har humor, det märker man när man umgås med dem mycket. Man märker också att de har olika sorters humor. En del gillar slap-stick, och en del gillar ordvitsar, det är lite olika redan i tidig ålder.

Ibland är det barn säger mycket humoristiskt utan att det är meningen, som en dag på sovstunden.

Jag säger lite halvhögt till kollegan eftersom jag tror att alla barn just har somnat.

- Nu har någon pruttat så där igen!
- JAaA! hör jag bredvid mig av lille K utan att han öppnar ögonen
- Oj vem är det då tror du som pruttat?
- Jag, puttat!
- Jaha ja vad luktar det då? undrar jag fånigt nog
- Bajs! säger han och ler bakom nappen innan han tvärsomnar

Läs även andra bloggares åsikter om bajs, barn, förskola, dagis,

Om framtiden och yrkesroller

Det är spännande att tänka på framtiden. jag ägnar mig nästan lite svärmiskt åt det då och då. Jag planerar min egen karriär och jag funderar över förbättringar eller kurser jag skulle vilja läsa för att hålla mig á jour, ständigt.

Nu jobbar vi lite grand med våra yrkesroller i mitt hus. Dels funderar vi över det som nog komma skall där pedagogerna skall ha det övergripande ansvaret över pedagogiken och vad det innebär.

Jag ser att barnskötare ibland kan känna sig hotade och det finns undran om de skall fråntas arbetsområden eller arbetsuppgifter. Jag ser det inte så. Jag ser det som att vi ju faktiskt har olika utbildningar och att det egentligen är ganska självklart att vi har olika arbetsuppgifter.

En undersköterska har inte samma sorts uppgifter som en sjuksköterska till exempel så varför skulle det vara så i förskolan?

Däremot ser jag det inte som att förskollärare skall ha alla utvecklingssamtal, all planeringstid, allt ansvar för portfolios och inte vara i barngrupp eller byta blöjor eller liknande. Det handlar mer om att vara lagledare. Att peppa sina lagkamrater att samordna det som ska göras och se till att alla vet vad de skall göra och kanske se till att koppla teori och praktik om det behövs.

En kollega och jag diskuterar ganska ofta kring det här med kompetenser och hur man utnyttjar dem och vad man kan kräva dels av de olika yrkesrollerna men även av sina kollegor. Jag tycker oftast att man borde kunna kräva att det finns ett intresse för utveckling och förbättrande, kollegan är lite mer tveksam ibland.

En annan kollega och jag hade härom dagen diskussionen kring vilken inställning man har till sitt jobb. Kollegan berättade att hon fungerar så att hon går till jobbet och gör sitt bästa vad det ärn gäller, det gör hon inte för någon annans skull utan för sin egen, och jag håller med. Jag vet inget annat sätt att ta mig an det som kommer till mig. Jag skulle inte kunna gå till jobbet och tänka att den här månaden gör jag det lite halvdant utan jag kan bara göra mitt bästa, sen är det inte säkert att jag är bäst för det men jag har i alla fall gjort vad jag kan.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, förskola, förskollärare, yrkesrollen, barnskötare, val, värdegrund, kollegor, jobbet, yrkesidentitet