Om att inte skriva längre och tystnadsplikt och anmälingsplikt

Den här bloggen är så gott som död. Det beror på att livet har förändrats, jobbet, uppdraget och jag. Bloggen som den var, var en reflektionsblogg över det jag upplevde, såg och funderade kring, och funderar gör jag ju fortfarande men jag har som sagt var inte den tid jag hade förut så här hamnar inget.

Vad som är lite lustigt är att jag för flera samtal med er som läste här nu än då när ni kommenterade som mest, i Reggio Emilia-inspirerade förskolor i västsverige.

Jag tänker att blogen får ligga kvar. Det är van sinnigt mycket trafik till vissa inlägg, fortfarande till tystnadsplikt och anmälningsplikt i förskolan. och det gör mig lite beklämd. Det betyder ju att det finns anledning att ta reda på något.

Men jag säger så här vad gäller det:

 Förskolans personal har anmälningsplikt vid minsta misstanke om att ett barn far illa. Du som undrar och googlar har alltså inte undersökningsplikt. Det innebär att om du tycker att ett barn plötsligt verkar må dåligt, eller om ett barn säger att mamma alltid "sover när hon druckit" eller "pappa slog mamma" eller vad det nu kan vara, så ska du inte vänta och se om det verkar hända igen. Utan du ska anmäla detta till sociala myndigheter redan första gången. För du har anmälningsplikt oavsett vad du tror. Du anmäler inte föräldrarna. Du anmäler att ett barn kan fara illa, och det är straffbart att låta bli. Om din chef brukar göra anmälningar och säger nej vi ska inte göra det den här gången, jag känner dem och vet att det inte är så, men du ändå tror det, så ska du göra anmälningen för det är inte  bara din chef som råkar illa ut om det uppdagas att ni känt till något, utan det är du.

Jag säger också vad gäller tystnadsolikt:

Du får inte säga till skolan, vid ett överföringssamtal, något som föräldrarna inte har godkänt. .Du får inte berätta om ni tror att barnet far illa, och du får inte berätta att barnet inte klarar av toalettbesök själv om föräldrarna inte vill det. Inte heller att ni tycker att det är ett barn som har svårigheter - om nu inte föräldrarna vill det. Du får heller inte berätta för någon annan förälder att ja idag har ditt barn bitit Lo. Det du får säga är: Idag har ditt barn bitit ett annat barn. Det samma gäller tvärtom, du får inte säga till den andra föräldern vem som bet Lo. Krångligt  men så krasst är det. vi har tystnadsplikt.

Jag vågar inte snurra in mig i fler exempel för jag är inte expert men Staffan Olsson är och här kan du komma i kontakt med honom.

Kanske skriver jag mer här igen, kanske inte. Det vet jag inte just idag, men nu är det helt klart dags för mig att gå ut och gräva lite mer i sandlådan med den egna småttingen, innan det blir för sent och innan solen försvinner.

Ha det fint!

om att sätta punkt, eller så.

Jag brukar tänka att det är en tillfällig svacka, att lusten och inspirationen skall komma tillbaka men det verkar som att det är slut. Kanske har jag sagt allt? Kanske är det så att mitt engagemang och mitt fokus har flyttats något och det jag har att säga , sägs bäst i andra sammanhang och på ett annat sätt?

Hur som helst. Jag låter bloggen finnas kvar även om jag nog insett att uppdateringarna kommer att utebli även framöver. Det kan hända att jag återvänder på ett eller annat sätt, men just nu säger jag helt enkelt på återseende.

Tack alla ni fina som läst, kommenterat och skrivit till mig. Fortsätt gärna. Jag läser min e-post regelbundet.

ha en fantastisk sommar!


Läs även andra bloggares åsikter om blogg, förskola, förskollärare, dagis, barn,

om hemvrån igen och funderingar kring.

Jo jag hade ju en tanke med det där att få igång en diskussion kring det där med hemvrån. Jag har funderat mycket kring vår efter diskussioner med andra arbetslag och efter att ha läst In på bara benet. Det har liksom fått mig och flera kollegor att fundera kring det här med hur vi arbetar med genus och vems genusglasögon vi ska ta på oss när vi arbetar med genus. Är det männens, är det kvinnornas, är det första vågens feminister eller är det kanske våra egna.

För vad är genus? Vem bestämmer att det ena är rätt eller fel? Och vem i hela fridens namn har bestämt att vi motverkar stereotypa könsroller när vi tar bort dockor eller hemvråar eller bilar osv? Kan det inte vara så att vi behöver fundera över vad som sker och titta på de olika lekarna och aktiviteterna utifrån olika perspektiv snarare än att rätta in dem i ett perspektiv?

Det kan väl vara lite olika med hemvråar, vad de uppmanar till för lek kan jag tänka mig. En del med mojänger och pryttlar och mätprylar och ljusgrejer och spännande manicker kanske kan vara världen mest spännande och mest inspirerande ställe. Man kanske inte måste se på den leken som försigår där som att barnen 2boar" eller att det är tjejlek utan man kanske kan undersöka vilka barnen blir i sina lekar där och vad vi ger dem för möjligheter att bli någon med det som erbjuds där i hemvrån.

Vad är det som säger att bygglek är fint och bra men att hemvår är hämmande?

Ja nu fick ni utdrag ur tankar som jag och mina kollegor tänkt den senaste tiden. Det är inte klart och inte färdigtänkt. Men läs boken!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, blogg, förskola, förskollärare, genus, hemvrå, kvalitet, kön, lek, läroplanen, läst, böcker, värdegrund, yrkesidentitet, dagisfröken, dagis, reflektion,

Om köksvrån

Jag blir så glad över alla mina läsare. Det blir jag verkligen och jag känner att jag liksom försummat bloggen ett tag och att jag kanske inte kan så mycket bättre just nu eftersom jag har fullt upp i livet liksom men så tänker jag att det vore roligt att få er respons på en sak som jag har funderat kring ett tag.

Hur tänker ni kring hem/dockvrån? Om ni har en, varför? Och vad har ni där? Om ni inte har en, varför? Har ni något i stället?

Det vore intressant att veta!


Läs även andra bloggares åsikter om barn, blogg, dagis, förskola, dockvrå, hemvrå, genus, lek, värdegrund,

Om dig, du som läser här.

Jag blir så nyfiken. Plötsligt upptäcker jag att besökarna ökar markant, vilket ju är lite underligt med tanke på att jag ju inte uppdaterat på ett tag. Men jo, med 89% har besökarna ökat och jag funderar kirng om det är för att det är en ny termin eller om det är för något annat?

Snälla du, berätta för mig varför du kom hit och en rad om vem du är.

Du skulle jag bli så glad!

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, förskola, läsare,

Om skrivkrampen

Det här med att skriva... Åh det är det bästa jag vet ibland men också så vidrigt jobbigt då och då. Jag har bloggat i många år på andra ställen. Några av er har läst mina bloggar tidigare utan att ni vet att jag är den som skriver nu. Konstigt va, men så är det. (Några av er som läser hänger på samma uteställen som jag, och några av er sitter på samma tunnelbana och buss fast ni vet inte om det heller vad det beträffar.)

Vad jag försöker få fram här är att jag har drabbats av skrivkramp. Det är som att pressa gröt genom ett kaffefilter, det går inget vidare. Jag har ingen inspiration och det har delvis att göra med att jag tycker att våren är jobbig och att det har varit smårörigt på jobbet ett tag och att det sin tur genererar mycket funderingar som jag liksominte bara kan skjuta undan. Det är bloggen som blir lidande hel enkelt och jag får låta det var så. Jagvill inte att det här ska vara en gnällblogg, och jag vill inte att det ska bli urdåligt så jag avstår hellre.

Svamlar jag? Förstår ni?

Nåja, hur som helst, jag återkommer. Förmodligen fortare än jag själv anar eftersom den här sortens inlägg ofta är första steget på att komma igång.

På återseende!

Andra bloggar om: blogg, stress, förskollärare,

Om fredagsgästen

Det är inte så lätt att få ihop fredagsgäster till varje fredag så jag har tänkt att det får bli en då-och då-företeelse, förhoppningsvis varannan vecka kanske.

Förra gången var det Elina som skrev så bra om förväntningarna på sin yrkesroll efter avslutade studier.

Den här gången är fredagsgästen en pedagogista som arbetar i en annan kommun än den där jag bor och jag säger igen, kommentera gärna fredagsgästens inlägg!

Läs även andra bloggares åsikter om pedagogista, fredagsgästen, blogg, förskola,

Om Elina

foto: lånat från "tungviktaren" med tillstånd av Elina

I morgon börjar det och Elina som skriver bloggen "tungviktaren" är först ut som fredagsgäst och gästbloggare. Hon kommer att skriva lite om sina förhoppningar på förskolläraryrket och om hur det kan se ut när man är lärarstudent.

Läs om Elina här. Hon skriver fantastiskt bra och inspirerande!

(så glöm inte att ge Elina feedback!)

Läs även andra bloggares åsikter om fredag, fredagsgästen, blogg