torsdag 22 oktober 2009

Om tiden - den dyrbara




Barn har rätt till engagerade vuxna under sin dag i förskolan. Vuxna som skapar meningsfulla sammanhang för dem att vistas i, som ser till att det får möjlighet att arbeta med sina intressen och i demokratisk anda. Vi vuxna har ansvar för barnens relationer, ansvar för att barnen har relationer till andra barn och att det ges möjligheter till nya relationer.

Vi vuxna som arbetar i förskolan vill oftast ge barn dessa möjligheter men vet inte alltid hur. Iblandf tror vi att vi gör det men gör det inte om man tänker efter och för att tänka efter krävs det både tid, olikheter och dokumentation att reflektera kring.

Oftast har vi inte tid i förskolan. Tid tid tid och tid. Vi får ångest av tid och vi vill ha mer av den allt som oftast. Ibland kan det dock kännas som att tiden inte kan gå snabbt nog. Vi utnyttjar nog inte tiden på bästa sätt alla gånger och vi behöver nog många gånger någon form av kontrakt för att hålla fokus för tiden är viktig och behöver tas vara på.

Jag står inför detta just nu, att fundera över hur tiden tas till vara på. Hur ska vi vårda den som finns och hur ska vi se till att den inte går förlorad? Har vi samma syn? Vad påverkar mig och vad påverkar de andra? Har vi samma ingång?

Kan man slösa bort sin viktigaq tid på skitsamtal? Förstår ni hur jag tänker här?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

3 kommentarer:

Mia sa...

Viktigt ämmne!Jag upplever att man måste organisera sin tid!Helt "enkelt" ( hur enkelt det nu är?) värdera den. Att värna om reflektionstiden - den är vårt viktigaste verktyg för att kunna gå vidare och landa på samma plattform eller åtminstonde förstå hur vi tänker kring vår praktik.
Jag skulle utmanande vilja säga att: en målare målar inte utan färg! En läkare opererar inte utan instrument!
En förskollärare kan inte verka i sitt uppdrag utan reflektion!
Jag tror att det handlar om värderingen av reflektionen och i förlängningen vaärderingen om synen på barndomen och förskolans roll. Men det är en annan svår nöt att knäcka!
Det viktiga är att vi strävar åt att låta den viktiga tiden används på det den skall användas till!REFLEKTION!

Sara sa...

Hej! Jag snubblade in på din blogg för en tid sedan och har sen dess kommit tillbaka, lusläst och kommit tillbaka igen. Du sätter ord på sånt jag tänker och jag blir LYCKLIG eftersom det ger mig hopp om att kunna hitta bra kollegor då jag tar min examen till sommaren. För min erfarenhet (har jobbat ganska mycket inom förskola/skola) är att arbetslagets grundinställning och visioner måste vara hyfsat lika för att allt det du skriver om (och jag drömmer om!) ska kunna realiseras. En förskollärare som är i praktiken/verksamheten men som hela tiden använder sig av teorierna för att fördjupa/skapa större mening/utmana. Tyvärr ser man det alltför sällan, tycker jag. Tack igen och hoppas du skriver nya inlägg snart.

Unknown sa...

Hej!
Jag håller fullständigt med dig om tiden och reflektionen. Eller brist på både och. Men i Sverige tenderar vi alla sitta på vår egen kammare och uppfinna hjulet om och om igen. Vi är kanske lite dåliga på att dela med oss. Är vi kanske lite frustrerade i vår yrkesroll, som inte alltid tas på allvar, att vi måste prestera hela tiden. Jag tror att vi alla skulle må bättre av att kopiera av varandra. Det skulle kännas bra om någon ville kopiera ens goda ide, och ibland skulle det kännas skönt att bara ta någon annans planering och genomföra det...Spar tid och tankekraft.
Ha det gott
Pia