Jag känner mig lite låst just nu. Jag vet inte längre hur mycket jag vågar skriva här. Jag vill inte att någon ska känna sig sårad. Brev jag får om saker jag skrivit gör mig ibland fundersam. Jag skriver inte för att trycka till någon, jag skriver för att reflektera kring det jag funderar på, jag skriver av mig och jag skriver kanske också för " det goda samtalets skull" men så värst mycket respons är det inte så att jag kan kalla det samtal riktigt.
Men ändå, inget jag skriver är för att trycka ner någon. Inte heller ser jag ner på någon, inte vikarier, inte föräldrar, inte chefer, kollegor eller andra. Vissa företeelser gör mig förbannad, men har jag bara fått det ur mig går det över och jag kan oftast återgå till normalläge.
Det var bara det.
Läs även andra bloggares åsikter om reflektion, förskollärare, privat, relationer,
Inlägg
10 kommentarer:
Skriv på!! Det är klart det är för det goda samtalets skull.
I förskolans värld träffar jag allt för ofta på kollegor som går igång på saker och ting.Men som sagt man bara "tänker kring".Du skriver så bra!
Skriv gärna om frustrationen kring att inte hinna med alla uppgifter som en förskollärare ska hinna.Vi är många på mitt jobb som följer dig!!
min mail är: elinasarstrom@gmail.com! bör jag vara nervös? ^^
Nej! Fortsätt skriva. Du behövs. Jag har rekommenderat din sida till flera.
Fortsätt att skriva, är så glad att ha hittat någon som tycker så mycket som jag. Stå på dig och skriv vad du tänker;)
Hej, varje gång jag tittar in här så hittar jag alltid något intressant att läsa.
Tror att jag kanske nämnt det här förut, du skriver om sådant som jag själv reflekterar över ständigt. Du verkar ha hittat ett bra forum för att vädra dina tankar och det är ju toppen. Trist om någon eventuellt skulle känna sig sårad, men jag tror inte man kan göra annat än att skriva om det som känns rätt för en själv.
Mitt forum har blivit ett nätverk som jag och en f.d kollega startat.Vi träffas regelbundet med andra förskollärare för att diskutera det som känns viktigt, intressant och aktuellt för just oss. Det är helt utanför jobbet och vi kan därför styra innehållet. Vi har hittills träffats två gånger per termin, varje gång på en av våra olika arbetsplatser. Vi startar med en rundvandring för att se den inre miljön, sen pratar vi lite om arbetssätt mm på den aktuella förskolan. Efter detta sätter den pedagogiska diskussionen igång. Varje tillfälle får någon ansvaret att välja ett aktuellt ämne som vi pratar kring. Det är så givande att träffa pedagoger utanför sin egen arbetsplats/enhet. Och vi gör detta för VÅR skull, för att vi brinner för vårt yrke :)
Oops, inte meningen att babbla på... men det är kul att berätta :)
Jätteglad att din sida finns!
Ha det gott,
Jane
Tack snälla ni för fina kommentarer, även de jag fått via mail, jag blir så glad så glad.
Anonym, det var spännande att hra att ni är många på ditt jobb som följer, det är nästan så att jag blir nervös ;)
Martina, jag blir glad och stolt!
Linden: jag ska fortsätta tror jag men det är svårt ibland för jag vill verkligen inte att någon ska känna sig utpekad.
Jane:Det låter spännande, men är det där inget som era chefer skulle kunna se som något som gagnar verksamheten, kan du inte få tid för det?
Den som tar dina ord som riktade mot sig själva är antingen alldeles för egocentrerade eller väldigt obevandrade i hur det funkar att blogga.
Jag skulle bli väldigt ledsen om du började censurera dig, för det är verkligen intressant att höra dina tankar om det som sker i förskolan.
Jag tänkte skriva något uppmuntrande Churchillskt som ungefär:
"Det enda vi ska vara rädda för är rädslan"
Tänk inte efter i onödan- Det finns ett journalisttalessätt
"Om man skriver om en synål är det alltid nån enögd djävel som tar illa upp"
Malinka: jo du har nog rätt, men ändå.. jag balanserar känns det som ibland
Mats: jag tackar för det Churchillska och jag ska tänka på det där med synålen, det ska jag.
Hej igen, angående nätverket...nja...har inte tagit upp den frågan hittills. Vi får inte ens arbeta övertid, det är väldigt noga med hur vi använder vår tid. Jag vet att min chef tycker att det är kul att jag är engagerad utanför jobbet, och nog förstår hon att det gagnar min arbetsplats...men jag tror tyvärr inte att hon har lust att betala för det...
Känner igen mig i det du nämnde om
att jobbet ibland känns som en hobby, det är väl därför jag inte kan sluta engagera mig utanför arbetstid :)
Jane
Skicka en kommentar