foto: Mats Olsson - publicerad med tillstånd
Jag heter Mats och har blivit inbjuden som fredagsgäst och kan naturligtvis inte tacka nej till en så vacker gest! Min yrkeskarriär är kort (25 år i förskolan och 7 år som lärarutbildare) och jag passar på att fundera över vad som hänt sedan jag gick min utbildning på 70-talet.
Förskollärarutbildningen befann sig i skarven mellan seminarietradition och högskola. Metodiklärarna representerade hantverkstraditionen och vi hade storföreläsningar om pyssel som jag minns med skräck. Det fanns en stark normativ tradition och en tilltro till lärarna och handledarnas förmåga att överföra denna till oss ”kandidater”. Vi var alltså kandidater till att ”bli” något.
Samtidigt befann vi oss i en politisk laddad tid och starka röster höjdes om studentinflytande. Vi kunde ägna en vecka åt att diskutera vad kursens innehåll och arbetsformer (kursplaner minns jag inga) och det var ofta ganska frustrerade tillställningar:
- Kan inte ni som är lärare tala om vad vi behöver?
Ibland kunde lärarna håna oss genom att dela ut stenciler på vad vi diskuterat oss fram till i samma ögonblick som vi tog beslutet.
- Äh, jag vet hur dessa diskussioner brukar sluta!
Ändå var det en tid av stapplande begynnande professionalisering. Barnstugeutredningen kom 1973 och många metodiklektorer höll krampaktigt om den orangegula boken som försökte förena Piaget, Homburger-Erikson och Freire i en lättsinnig kompott. Den här teoretiska amatörismen avslöjades skoningslöst av Daniel Kallos som vid en minnesvärd storföreläsning tog heder och ära av hela det pedagogiska etablissemanget. Själv är jag sedan dess en aning misstänksam mot eklektiker – sådana som plockar obekymrat från olika kunskaps- och människosyner.
Jag förlorar mig i minnen och ska försöka återvända till nuet. Tanken med en lärarutbildning är att vi ska försöka ge studenterna någon form av beredskap att klara sig i yrkeslivet. Den enklaste vägen är kanske att göra glada och anpassliga pedagoger som följer tidens trender och politikernas nycker.
En utvikning – när jag började arbeta var föreståndarskapet på min arbetsplats en högst formell konstruktion. Egentligen tog alla lika mycket ansvar och alla viktiga beslut diskuterades gemensamt. Att det fanns chefer högre upp och politiker som skulle kontrollera/sätta upp mål var en absurd tanke. Vi var kungar i vår lillla låda och så länge föräldrarna var nöjda fick vi sköta oss helt själva. Idag möter jag förskolor där toppstyrningen drivits väldigt långt och det tycks inte finnas någon detalj som inte är föremål för handlingsplan och kvalitetskontroll.
Jag märker att texten vinglar och att det borde finnas en retorisk höjdpunkt eller i alla fall en poäng. Jo – att vara förskollärare är ett fantastiskt yrke och den viktigaste dimensionen är att det finns en stor sannolikhet att du möter produkten (barnet) 20 år senare på gatan med egen familj.
Att vara lärarutbildare är nästan lika roligt och ibland händer det att yrket är mer än ett berg av examinationer. Det är i personliga möten som lärargärningen blir meningsfull och jag försöker lyfta den etiska dimensionen under utbildningen.
Jag vill gärna citera ett brev från en nyexaminerad förskollärare
”Ett stort Tack och eloge till er alla på vår enhet för en fantastiskt bra utbildning. Jag har lärt mig otroligt mycket och utvecklats både personligen och även i mitt yrke som pedagog. Jag har nu börjat arbeta på en förskola. Med den utbildning jag nu har i ryggen kan jag stå upp för mina ideal, tankar och ideér. Jag kan vara stark och argumentera för det jag står för, Tack för det! För mig är det barnen som är det viktiga, de är alla olika individer och det kommer jag alltid att bära med mig i mitt yrke!
Ha det så jättegott! Vi springer säkert på varandra på skolan i framtiden.”
P.S. Nu har jag inte skrivit någonting om genus, men vill gärna bjuda er som inte hört pojkaktiga sångböcker på en möjlighet att ladda ner ettan, som är slut på förlaget
http://www.itslearning.com/mah/lumaol/pojkaktig/
Läs även andra bloggares åsikter om studier, fredagsgästen, fredag, dagis solkräm, barn, förskola, förskollärare,
läs mer om Mats yrkeskarriär här
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar