Nja, njäe, inte riktigt kanske, men jag åker på studiebesök och återkommer senare i veckan.
Ha en fin vecka!

Om böcker och arbetssätt

Jag har vaknat tidigt i dag, riktigt tidigt och jag har hunnit med att äta frukost länge och bläddra igenom gamla nummer av tidningen förskolan.

Jag söker efter tankar kring hur man jobbar med rollekar och böcker på förskolor som är Reggio-inspirerade. Var hittar jag det? Jag letar och googlar men jag hittar liksom inget. Jag tror dock inte att det behöver betyda att det inte finns eller sker, bara att jag inte hittar det.

Jag har läst en del kring ämnet tidigare och jag har också besökt förskolor med litteraturprofil under utbildningen, men jag känner att vi skulle behöva inspireras ytterligare hos oss för att komma vidare.

Jag inser att vi kanske ibland inte kommer vidare när vi bygger upp våra tankar kring vad vi skulle behöva köpa , materialmässigt och att vi inte alltid har tiden (eller pengarna) att köpa prylar hur som helst. Vi är ju en ny förskola och vi har verkligen inte mycket saker i gömmorna som man kan tillgå eller använda till annat det var tänkt, men det känns som att vi borde kunna göra mer än det vi gör.

Bokpuffar är en stor hjälp, men jag vill verkligen veta hur man jobbar med sådant här där man har Reggio Emilias filosofi som "ledstjärna"!

Vet någon som läser här något?

Läs även andra bloggares åsikter om Reggio Emilia, böcker, barn, förskola, förskollärare, dagis, lek,

Mats - om att vara lärarutbildare, bland annat.

foto: Mats Olsson - publicerad med tillstånd

Jag heter Mats och har blivit inbjuden som fredagsgäst och kan naturligtvis inte tacka nej till en så vacker gest! Min yrkeskarriär är kort (25 år i förskolan och 7 år som lärarutbildare) och jag passar på att fundera över vad som hänt sedan jag gick min utbildning på 70-talet.

Förskollärarutbildningen befann sig i skarven mellan seminarietradition och högskola. Metodiklärarna representerade hantverkstraditionen och vi hade storföreläsningar om pyssel som jag minns med skräck. Det fanns en stark normativ tradition och en tilltro till lärarna och handledarnas förmåga att överföra denna till oss ”kandidater”. Vi var alltså kandidater till att ”bli” något.

Samtidigt befann vi oss i en politisk laddad tid och starka röster höjdes om studentinflytande. Vi kunde ägna en vecka åt att diskutera vad kursens innehåll och arbetsformer (kursplaner minns jag inga) och det var ofta ganska frustrerade tillställningar:
- Kan inte ni som är lärare tala om vad vi behöver?

Ibland kunde lärarna håna oss genom att dela ut stenciler på vad vi diskuterat oss fram till i samma ögonblick som vi tog beslutet.

- Äh, jag vet hur dessa diskussioner brukar sluta!

Ändå var det en tid av stapplande begynnande professionalisering. Barnstugeutredningen kom 1973 och många metodiklektorer höll krampaktigt om den orangegula boken som försökte förena Piaget, Homburger-Erikson och Freire i en lättsinnig kompott. Den här teoretiska amatörismen avslöjades skoningslöst av Daniel Kallos som vid en minnesvärd storföreläsning tog heder och ära av hela det pedagogiska etablissemanget. Själv är jag sedan dess en aning misstänksam mot eklektiker – sådana som plockar obekymrat från olika kunskaps- och människosyner.

Jag förlorar mig i minnen och ska försöka återvända till nuet. Tanken med en lärarutbildning är att vi ska försöka ge studenterna någon form av beredskap att klara sig i yrkeslivet. Den enklaste vägen är kanske att göra glada och anpassliga pedagoger som följer tidens trender och politikernas nycker.

En utvikning – när jag började arbeta var föreståndarskapet på min arbetsplats en högst formell konstruktion. Egentligen tog alla lika mycket ansvar och alla viktiga beslut diskuterades gemensamt. Att det fanns chefer högre upp och politiker som skulle kontrollera/sätta upp mål var en absurd tanke. Vi var kungar i vår lillla låda och så länge föräldrarna var nöjda fick vi sköta oss helt själva. Idag möter jag förskolor där toppstyrningen drivits väldigt långt och det tycks inte finnas någon detalj som inte är föremål för handlingsplan och kvalitetskontroll.

Jag märker att texten vinglar och att det borde finnas en retorisk höjdpunkt eller i alla fall en poäng. Jo – att vara förskollärare är ett fantastiskt yrke och den viktigaste dimensionen är att det finns en stor sannolikhet att du möter produkten (barnet) 20 år senare på gatan med egen familj.

Att vara lärarutbildare är nästan lika roligt och ibland händer det att yrket är mer än ett berg av examinationer. Det är i personliga möten som lärargärningen blir meningsfull och jag försöker lyfta den etiska dimensionen under utbildningen.

Jag vill gärna citera ett brev från en nyexaminerad förskollärare

”Ett stort Tack och eloge till er alla på vår enhet för en fantastiskt bra utbildning. Jag har lärt mig otroligt mycket och utvecklats både personligen och även i mitt yrke som pedagog. Jag har nu börjat arbeta på en förskola. Med den utbildning jag nu har i ryggen kan jag stå upp för mina ideal, tankar och ideér. Jag kan vara stark och argumentera för det jag står för, Tack för det! För mig är det barnen som är det viktiga, de är alla olika individer och det kommer jag alltid att bära med mig i mitt yrke!

Ha det så jättegott! Vi springer säkert på varandra på skolan i framtiden.”

P.S. Nu har jag inte skrivit någonting om genus, men vill gärna bjuda er som inte hört pojkaktiga sångböcker på en möjlighet att ladda ner ettan, som är slut på förlaget

http://www.itslearning.com/mah/lumaol/pojkaktig/

Läs även andra bloggares åsikter om studier, fredagsgästen, fredag, dagis solkräm, barn, förskola, förskollärare,

läs mer om Mats yrkeskarriär här

Om Mats som är fredagsgästen, och så lite annat.

Jag har varit bedrövlig vad gäller uppdateringar och inlägg de sista veckorna. Jag har haft mycket runt omkring mig och inte riktigt haft tid att prioritera datorn för bloggande om kvällarna. Just nu jobbar jag heltid och pluggar lite grand och med lite tur kan det bli ännu mer, men jag känner att det tar lite på privatlivet och orken så jag får se hur jag gör.

I morgon är det dags för fredagsgästen igen och Mats är veckans fredagsgäst. Mats skriver om förskolan ur sitt perspektiv som lärarutbildare. Läs gärna vad han har att skriva, han skriver det är mycket som är tänkvärt. Särskilt intressant är det att bläddra tillbaka lite och läsa inlägg om genus och inlägg om lärarutbildningen, men faktiskt, det mesta är riktigt tänkvärt så det är värt några timmar!

Tack Mats!

Läs även andra bloggares åsikter om fredagsgästen, dagis, förskola, förskollärare, jobbet, privat, studier,

Om att få vara ledsen

Ibland när det egna livet hinner i kapp en, och det som är viktigast för en i livet och världen plötsligt riskerar att ryckas bort, blir jobbet bara trivialt och försumbart. Det spelar inte längre någon roll att det är människor man jobbar med och, det spelar ingen roll att man tycker om barnen när deras föräldrar står och gnäller om oviktiga saker som borttappade vantar eller brist på skoskydd.

Ibland kan jobbet vara en livlina också, när man inte kan klara av att känna det man gör när man är hemma, när man vill bort från sig själv nästan... Och vara med de som kräver närvaro och uppmärksamhet ytterst påtagligt och handgripligt gör att man inte kan vara annat många gånger, men fortfarande i samma situationer kan en förälders sura blick få en att gå in i en garderob och börja grina, om det vill sig illa.

När det är så där, på det ena eller det andra sättet, då måste man pausa. Då ska man känna att kollegorna på jobbet täcker upp och att ingen saknar en mer än för det goda sällskapets skull.

Du ska veta att du är saknad! Just för det goda sällskapets skull, resten kan du skita i just nu.

Läs även andra bloggares åsikter om fredagsgästen, yrkesrollen, yrkesidentitet, oro, barnskötare, förskola,

Om att vara sjuk

Dyngförkyld! Ögonen rinner, jag nyser och har rethosta. Där fick jag för att jag sa att jag brukar klara mig från förkylningar! Nåja det är inte influensan i alla fall det har jag vaccinerat mig mot.

Jag är inte så bra på att vara sjuk. Jag har svårt för att ligga i sängen eller soffan och bara kurera mig utan blir otroligt rastlös och gnällig. Dessutom har jag hela tiden dåligt samvete för saker som inte blir gjorda och besviken för utbildning som jag missar. Jag VET, det lönar sig inte och jag borde inte ha det men jag har det ändå.

Förresten, jag ser minsann att det är många som läser fredagsgästernas inlägg och det är ROLIGT! Både för dem och för mig. Ska jag tolka det som att det är något bra, det här med fredagsgästen, ska jag fortsätta ragga fredagsgäster?

Läs även andra bloggares åsikter om förskollärare, förskola, fredagsgästen, sjuk, gäst, reflektion, privat,

Om framtiden - en barnskötares tankar

Fredagsgästen skriver:

Enligt regeringens proposition kommer förslag på att förskolan ska bli en egen skolform som har gemensamma övergripande mål med övriga skolformer. Kvalitén i förskolan är den mest prioriterade frågan. Lärare med lärarexamen (förskollärare) får det övergripande ansvaret för barnets utveckling och lärande. Förskollärarnas kunskaper och pedagogiska kompetens utgör själva grunden för förskolans utveckling. Barnskötarna framhålls som en viktig del av förskolans personal och deras arbetsinsats är av stort värde.

I mina öron låter detta som ett utmärkt förslag, men tror att det är av yttersta vikt att vi är medvetna om att detta kommer att ta tid innan detta är reglerat i verkligheten. Det kommer att krävas god kommunikation mellan förskollärarna och barnskötarna. Och vi kommer att befinna oss i en övergångsperiod.

Vi är många barnskötare som har jobbat i många år och har skaffat oss stor pedagogisk kompetens. Vi har inte lika stora teoretiska kunskaper men många barnskötare har stora kunskaper inom andra viktiga områden. Trygghet, omsorg, lärande, föräldrakontakt, samtalsteknik, pedagogisk dokumentation, mm, mm.

Det finns en oro bland barnskötarna över hur framtiden kommer att se ut. Kommer vi att jobba med en kompetent lagledare ? Det tar tid att lära sig att vägleda ett lag. Man måste vara lyhörd och ha en hög förmåga till samarbete och kommunikation. Finns de förmågorna så kan laget tryggt jobba på. Det kommer då att bli en bra arbetsfördelning och alla kan vara nöjda. Är man som barnskötare inte nöjd med arbetsfördelningen eller vill man själv vara den som vägleder så får man välja att utbilda sig.

Oron kommer över funderingar om hur det blir om lagledaren inte har förmågan att leda ett lag. Hur blir det då? Vissa kunskaper och erfarenheter kan man inte lära sig i skolan de kommer med livserfarenhet och yrkeserfarenhet.

Hur blir det om laget har större kompetenser än lagledaren?

Det finns många både stora och små frågor att fundera över gällande Den nya förskolan med kvalité i fokus. Jag tror att vi har mycket att vinna på att diskutera på våra arbetsplatser hur just vi ska tänka och göra med olika ansvarsområden . Vad behöver utvecklas på just vår förskola ? Vilka mål är det som just våran arbetsplats behöver uppmärksamma mer? Och hur använder vi oss av våra olika kompetenser på bästa sätt. Det kommer att se olika ut på våra olika förskolor beroende på en hel rad faktorer.

Vi vet inte ännu riktigt vad vi har framför oss,men jag hoppas att vi inte glömmer bort att vi måste arbeta tillsammans i våra arbetslag för att få en helhetssyn på barnen.

Sist men inte minst, var rädda om varandra och glöm inte bort att ge varandra lite beröm. Vi får och ska känna oss bra och duktiga på det vi gör, nämligen rustar våra barn för framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om barnskötare, barn, fredagsgästen, fredag, dagis, yrkesidentitet, yrkesrollen, oro, värdegrund, dokumentation, förskollärare, förskola,

Tack fina Norrgårds för att du skriver det här hos mig!

Om fredagsgästen

foto privat

Morgondagens fredagsgäst har lång erfarenhet inom förskolan och hon har varit med om det mesta tror jag. En av de saker som jag tycker är så fantastiskt med henne, är att hon kan uppbåda entusiasm för nästan allt man kan tänka sig fortfarande, och på så viss är hon lite av en idol. Förutom det är hon mycket klok och förståndig och har många bra saker att dela med sig av. Jag ser fram mot morgondagens gästbloggsinlägg av Norrgårds.


Läs även andra bloggares åsikter om förskola, förebilder, fredagsgästen, fredag, gäst, jobbet, värdegrund, yrkesidentitet, dagis,

Om humor

Små barn har humor, det märker man när man umgås med dem mycket. Man märker också att de har olika sorters humor. En del gillar slap-stick, och en del gillar ordvitsar, det är lite olika redan i tidig ålder.

Ibland är det barn säger mycket humoristiskt utan att det är meningen, som en dag på sovstunden.

Jag säger lite halvhögt till kollegan eftersom jag tror att alla barn just har somnat.

- Nu har någon pruttat så där igen!
- JAaA! hör jag bredvid mig av lille K utan att han öppnar ögonen
- Oj vem är det då tror du som pruttat?
- Jag, puttat!
- Jaha ja vad luktar det då? undrar jag fånigt nog
- Bajs! säger han och ler bakom nappen innan han tvärsomnar

Läs även andra bloggares åsikter om bajs, barn, förskola, dagis,

Om invänjning - en uppdatering

Det är lustigt hur saker händer på en och samma gång ibland I dag har det skrivits mail angående inlägg här som handlar om invänjning och så här skriver Maria S som kommentar till det här inlägget

Hejsan!

Nu har det gått en tid sedan era kommentarer och jag skulle gärna höra hur ni ser på föräldraaktiv inskolning idag. Har ni märkt några "bakslag" hos barnen t ex?

Där jag bor genomförs inskolningen under en treveckorsperiod, men nu kom det ett förslag från en förälder att testa denna metod istället. Det är intressant att höra från er som har erfarenhet (både föräldrar och pedagoger).

Hälsningar Maria

Så vad säger ni andra? Ni som skrev kommentarer till det inlägget?

Jag förhåller mig nog fortfarande ungefär likadant faktiskt.

Läs även andra bloggares åsikter om inskolning, förskola, barn, föräldrar, förskollärare,

Om framtiden och yrkesroller

Det är spännande att tänka på framtiden. jag ägnar mig nästan lite svärmiskt åt det då och då. Jag planerar min egen karriär och jag funderar över förbättringar eller kurser jag skulle vilja läsa för att hålla mig á jour, ständigt.

Nu jobbar vi lite grand med våra yrkesroller i mitt hus. Dels funderar vi över det som nog komma skall där pedagogerna skall ha det övergripande ansvaret över pedagogiken och vad det innebär.

Jag ser att barnskötare ibland kan känna sig hotade och det finns undran om de skall fråntas arbetsområden eller arbetsuppgifter. Jag ser det inte så. Jag ser det som att vi ju faktiskt har olika utbildningar och att det egentligen är ganska självklart att vi har olika arbetsuppgifter.

En undersköterska har inte samma sorts uppgifter som en sjuksköterska till exempel så varför skulle det vara så i förskolan?

Däremot ser jag det inte som att förskollärare skall ha alla utvecklingssamtal, all planeringstid, allt ansvar för portfolios och inte vara i barngrupp eller byta blöjor eller liknande. Det handlar mer om att vara lagledare. Att peppa sina lagkamrater att samordna det som ska göras och se till att alla vet vad de skall göra och kanske se till att koppla teori och praktik om det behövs.

En kollega och jag diskuterar ganska ofta kring det här med kompetenser och hur man utnyttjar dem och vad man kan kräva dels av de olika yrkesrollerna men även av sina kollegor. Jag tycker oftast att man borde kunna kräva att det finns ett intresse för utveckling och förbättrande, kollegan är lite mer tveksam ibland.

En annan kollega och jag hade härom dagen diskussionen kring vilken inställning man har till sitt jobb. Kollegan berättade att hon fungerar så att hon går till jobbet och gör sitt bästa vad det ärn gäller, det gör hon inte för någon annans skull utan för sin egen, och jag håller med. Jag vet inget annat sätt att ta mig an det som kommer till mig. Jag skulle inte kunna gå till jobbet och tänka att den här månaden gör jag det lite halvdant utan jag kan bara göra mitt bästa, sen är det inte säkert att jag är bäst för det men jag har i alla fall gjort vad jag kan.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, dagis, förskola, förskollärare, yrkesrollen, barnskötare, val, värdegrund, kollegor, jobbet, yrkesidentitet

Om tid - del 2

P skrev om tid i sitt gästbloggsinlägg och jag har också skrivit om den tidigare. Nu känner jag att det är ont om den igen och har funderat på varför. Varför upplever jag att det är ont om tid när dagarna knappast blivit kortare eller färre?

Jag tror själv att det handlar om att uppbåda entusiasm och att disciplinera mig tillräckligt för att verkligen använda den tid som finns till vettiga och konstruktiva saker i stället för att planlöst rota igenom mina högar och flytta dem fram och tillbaka.

Just nu har jag börjat beta av utvecklingssamtalshögen. Den där jag går igenom vad vi ska fokusera på vid nästa utvecklingssamtal, den där jag ser över hur dokumentationen kring barnen ser ut och vad som behöver kompletteras för att ge en tydlig bild hur vi arbetar för att ge varje barn förutsättningar till utveckling eller vad just det barnet har för strategier. Det är roligt. men det är rätt krävande. Jag upplever ibland att det största problemet är att jag inte har alla resurser på samma ställe. Att jag inte kan ha alla barnens pärmar och mina grejer på en rullvagn som jag skjutsar till dator med skrivare och kopieringsmaskin.

Men det kanske jag kan inser jag just! Jag kanske faktiskt kan överta en av de "trasiga" rullvagnarna och köra omkring grejerna på den i stället för att springa omkring som en yr höna och avbryta varje uns till tankekedja varje gång jag saknar något.

Det är bra med reflektion, nu har jag en ny sak att ta tag i visserligen, men även en ny sak som kanske kan underlätta i längden.

Läs även andra bloggares åsikter om tid, stress, utvecklingssamtal, reflektion, dokumentation, förskola,